Snällhet som grund till överlevnad
Snällare än du tror - det är namnet på en ny bok av Hans Norebrink och Åke Daun. I den analyseras Darwins teorier från en ny vinkel, det är inte den starke som överlever utan den som är hjälpsammast och fungerar bäst socialt.
FRIA träffar Hans Norebrink, en av författarna, på hans arbetsplats på Sahlgrenska. Vant bjuder han på en rundtur ända upp till flygtornet vid helikopterplattan, och där berättar han om teorierna som läggs fram i boken Snällare än du tror. Resonemanget utgår från Charles Darwins "Survival of the Fittest".
– På svenska har vi ju alltid sagt "den starkes överlevnad", men på engelska har det en lite annan innebörd, egentligen betyder det "den lämpliges överlevnad". Och vem är lämplig? Inte den enskilt starke, utan den som samarbetar, fungerar socialt, det vill säga de som hjälper varandra. Styrkan är kollektiv, vi behöver varandra.
Även urvalet - Darwins individselektion - får en annan innebörd. Den lämplige överlever eftersom man ger och får hjälp.
Denna kollektivism tolkar Hans även på ett politiskt plan. Han har specialiserat sig på sociala hierarkier, basen för klassamhället. Grunderna till det har funnits med så länge människan har funnits.
– Den vanligaste uppfattningen är att människan är egoistisk, men vi är snällare än vi tror, säger han och trycker extra på "tror". Vi är nyfikna på varandra, och dessutom slåss vi inte mot våra vänner. Alltså är det viktigt i samhället att skapa en vi-känsla över gränserna.
Förmågan till medkänsla och att vi lätt lever oss in i andra är en viktig del av människans natur.
– Tänk bara hur en man reagerar när han ser någon få ett slag i skrevet. Och hur det känns i dig när du ser lidande barn på TV? Det är självklart för oss att hjälpa eftersom vi känner med andra.
I tio år har Hans fördjupat sig i ämnet och fört samtal med medförfattaren Åke Daun, och de kompletterar varandra utmärkt. Hans har en brokig bakgrund med allt från volontärjobb i Bolivia och journalistik till studier i internationella relationer. Åke är etnologiprofessorn vars idéer ibland var lite för originella för kollegerna i Stockholm. Deras bok är skriven mer eller mindre i samtalsform.
– Vi har något skilda kunskapsfält. Sedan diskuterar vi vilka politiska och samhällskonsekvenser forskningen kan tänkas få, och där har vi egna åsikter. Som i all spjutspetsforskning finns det olika teorier som kämpar med varandra.
Han beskriver boken som en hybrid mellan vetenskapslitteratur och politisk debattbok. Den riktar sig till samhällsvetare, men Hans tror den kan tilltala de flesta intresserade. En stor del av boken är sammanställningar av forskning inom evolutionpsykologi.
– Människans själ har blivit en vetenskaplig fråga.