Musik/Litteratur

Mycket på en gång från Komrads.

En bok och en skiva. Publiceras samtidigt. Gäller för musikal. Generöst!

Och grundstoryn bakom kollektivet Komrads Sängvätarsagor och sånger är utmärkt: istället för att fylla upp andra kontinenter med sina kriminella har européerna konstruerat en enorm metropol, Misantropolis, omgiven av ringmurar, där banditer och vinddrivna inhysts i hundratals år. I detta skymningsland driver ett antal mer eller mindre olycksdrabbade karaktärer omkring, på slavskepp, hospital, och en en välbesökt och ganska märklig krog.

Anslaget påminner om fantastyförfattaren Loyd Alexander, med ett fiktivt och magiskt Europa i svårdefinierbar historisk Dåtid. Och självklart lurar ett olycksbådande öde, förkroppsligat här av en sammanbiten vandrare med månen i släpkoppel, precis bortom horisonten.

Det stora problemet är att Komrads inte riktigt förmått tukta sitt förvisso fantasieggande material. På de knappa 130 inte särskilt tätskrivna sidor som boken består av härjar så många pastischer, referenser, folksagor och hastigt introducerade karaktärer att allt uppgår i ett myller. Stickspår följs aldrig upp. Ofta känns det snarare som utkastet till en 600 sidor lång roman snarare än en färdig bok. Vissa av berättelserna är uppriktigt betagande – som till exempel den sällsamma historien om den sorgmodige resanden Boro – men hinner aldrig utvecklas tillräckligt innan det är dags för nästa fantasifullt namngivna individ att ta över.

Då är den medföljande skivan mer tillfredsställande. Välproducerad och stundtals mycket vacker folkmusik som verkar komma från ingenstans. Den får en att bli betydligt mer nyfiken på att se det här materialet faktiskt uppföras på scen. Jag tror att Komrads vildvuxna sängvätarsaga skulle tjäna på att förkroppsligas. Den skulle liksom bli lite mer konkret då. Och kanske skulle man ha lättare att kunna relatera till deras osaliga anhang olycksfåglar.