Musik

Sarah Assbring öppnar sin katekes och läser med allvarlig stämma. Bakom henne ljuder dova orgelmattor. Om och om igen vänder hon blicken mot kapellets tak.

Sångerskans andra fullängdare är sakral och högtidlig. Textrna reduceras till mantran, brottstycken av fraser som upprepas ihärdigt. Melankoliskt och lågmält utforskar hon kyrkans och religionens musik.

Ibland blir det väldigt vackert. Stundtals påfrestande entonigt. Här finns inga hits, bara introspektion.

Och man slås av hur enastående ”fel i tiden” From the valley to the stars ligger. Det här är ingen sommarplatta, långt därifrån. Jag hade velat höra den under en lång och kall vinter. Men på årets hittils varmaste dag, som det är när jag hör From the valley to the stars i sin helhet för första gången, känns skivan malplacerad. En Bergmanfilm på Gran Canaria.