Stadens senaste utspel är ett slag i ansiktet på alla oss som vill ha Aspuddsbadet kvar och alla oss som vill ha en fungerande barnomsorg. Det är en stor förlust för Aspudden i stort, Aspuddsbadet har sedan 1919 varit stadsdelens själ och hjärta, och även om byggnaden och verksamheten kommit i skymundan på senare år har badet alltid varit öppet för alla, och nyttjats till bristningsgränsen.

Aktionsgruppens och föreningens hållning har under hela denna process varit politiskt opartisk. Vi har aldrig velat att detta ska bli en politisk fråga, detta bad är till för alla, och har även nyttjats av alla. Badet är en plats där det diskuterats politik bland röda, blåa, gröna och säkert gråa. Vi alla som kämpar för badet har alla våra egna politiska värderingar och dessa har ingenting med grundfrågan att göra.

Utöver detta vill vi även förtydliga att vi som kämpar för badet så klart inte kämpar mot barnomsorg – alla vi som kämpar för badet har själva barn.

En i gruppen har till exempel barn på Stora aspen, den förskola som Madeleine Sjöstedt och Abit Dundar vill ska ta över Aspuddsbadets plats. En förskola som redan finns, så någon ny förskola är det ju inte tal om. Stora aspen måste flytta, eftersom de är inhysta i Aspuddsskolans lokaler, och Aspuddsskolan är i stort behov av att expandera på grund av alla barn som kommit till området.

Men istället för att bygga ut skolan, eller bygga lokaler åt Stora aspen på Aspuddsskolans område, byggs där istället tre stora bostadshus.

Bredvid badet ligger i dag två förskolor, Korpen och Flygande mattans förskola. Korpen har just renoverats och Flygande mattan nyttjar grönområdet på badets baksida.

Det enda som kommer att hända är att badet rivs till förmån för en redan befintlig förskola, och om de inte har huvudena på skaft kanske vi blir av med Flygande mattan också. Det vill säga minus ett badhus och minus en förskola, till priset av hur många miljoner?

Vi vill samtidigt belysa Madeleine Sjöstedts viktigaste argument för rivning, kostnaden. Ingen ledning har gjort någon större upprustning av badet utöver underhåll sedan 1940-talet, och de har inte betalat ett enda öre utöver att de stått för marken sedan mitten av 1980-talet. Så om kostnaden för att rusta upp badhuset är deras tyngsta argument är detta en skam för svensk politik och för demokrati.

Därför är denna fråga viktig, inte bara för badet, utan för våra barn, vår närmiljö och demokratin!

Vi har inte gett upp, trots att alla vill få er att tro det. ”Striden” som de kallar det, är inte över. Vi ska kämpa in i det sista mot den orättvisa och odemokratiska behandling och bemötande vi fått.