Det började med att skådespelaren Hans Brorson och regissören Karl Ekdahl ville göra en enmansföreställning. När förslaget kom om att på något sätt ta sig an kristendomen i samhället kändes det självklart. Hans Brorson är själv uppväxt i en kristen miljö och tyckte därför att det var lite extra spännande att ta sig an ämnet. Premiären ägde rum förra fredagen och var mycket lyckad, berättar Hans Brorson.

Vilken respons har ni fått?

– Det har kommit starka reaktioner från homosexuella, de tycker om den och är positiva till hela grejen. Det känns väldigt bra.

Vad vill ni säga med föreställningen?

– Meningen är att visa effekterna av en fanatisk tro, det finns i alla religioner även om Ett Guds Barn riktar in sig på kristendomen. Vårt samhälle har ju blivit format efter den kristna tron, många av grunderna kommer från kristendomen. Därför har vi pratat med kyrkohistoriker för att få hjälp med att se hur det har formats. Det rör ju på sig, saker och ting utvecklas hela tiden.

Hur mycket av Åke Greens predikan finns med?

– Några minuter av den, annars utgår vi mest från Bibeln. Vi ville gå in på kärleksbudskapet inom kristendomen. Och att det finns falanger av kristna som inte får vara med och effekten av den kristna konservativa högern och deras attityd.

Han hoppas att föreställningen kan nå ut till ungdomar och dessutom skulle han gärna spela den i kyrkor. Under hösten går det att se föreställningen på Masthuggsteatern fram till december, och förhoppningen är att den ska ut på turné nästa år.

Hans Brorson är ensam på scen, men menar att det är mycket mer än en monolog.

– Det är en hel föreställning, tycker han. Det ingår allt möjligt, musik, rörelser, projektioner… Sedan har vi jobbat ihop med scenografen Råger Johansson och kompositören Jonas Franke-Blom från början. Vi har lekt fram materialet tillsammans, tanken har hela tiden varit att det skulle vara en enmansföreställning.