Det är dags för svenskarnas nya favorithögtid Halloween och även här har skräckhelgen blivit en stark biohelg. 'Grudge 2' har haft premiär, snart kommer 'Saw 3' och för de som inte riktigt har nerver för brutala lemlästningar och svarthåriga småflickor som kryper i trappor kommer 'Monster house'.

I en medelklassförort misstänker kompisarna DJ, Jenny och Bullen att det är något mysko med grannhuset. Allt som kommer i närheten av det försvinner och det verkar nästan som att träkåken slukar både leksaker och människor. Tillsammans bildar de tre kompisarna ett eget mini-ghostbusters och går i klinch med monsterhuset.

'Monster house' är en animerad hyllning till 1980-talets amerikanska suburbiaskräck, bara ett par skopor mer barnvänligt. Det är ingen tillfällighet att Steven Spielberg och Robert Zemeckis har producerat, om vi säger så. Tyvärr verkar deras närvaro i projektet gjort varken från eller till.

Berättelsen bakom 'Monster house' är lika ihålig som en halloween-pumpa och så fort ungarna kommer in i huset är all höstruskig spänning och mystik som bortblåst. I stället blir det som att sätta sig i Lisebergs gamla simulatorbiograf. Mer pangpang och barnanpassad action, alltså Dessutom är animationen lika ocharmig som i Tom Hanks-filmen 'Polarexpressen'.

Dessutom kan det inte gå någon förbi att de tre huvudrollsinnehavarna genom sina karaktärsdrag - DJ är försynt, Bullen en drummel och Jenny intellektuellt begåvad - mer eller mindre blir Harry, Ron och Hermione i 'Harry Potter'-filmerna.

Statens biografbyrå har sett en elvaårsgräns på 'Monster house'. Jag vet inte om den är så läskig. Däremot kanske åldersgränsen motiveras av det romantiserande sätt filmen ser på oskuld och barndom. Och kvinnobilden är ungefär lika murken som golvplankorna i monsterkåken.