Den brittiska journalistikens superstjärna Joe Strombel (McShane) är sitt största scoop på spåren. Han har fått nys om att en Jack Uppskäraren-artad seriemördare med största sannolikhet är den stilige aristokraten Peter Lyman. Ett litet problem föreligger dock - Joe Strombel är död. Och nyhetstipset får han av Lymans (mördade) sekreterare när de sitter på en båt över de dödas flod Styx.

Men smådetaljer ska inte kunna hindra en god reporter. Strombel lyckas förmedla sina uppgifter till den amerikanska journaliststudenten Sondra Pransky (Johansson). Med hjälp av Woody Allens rollfigur, en mindre begåvad trollkarl, wallraffar hon den brittiska överklassen i syfte att avslöja Lyman som den kallblodiga mördare han är. Oturligt nog blir Sondra förälskad i den sympatiske och vackre ädlingen.

Jag kan säga det direkt - 'Scoop' är Woody Allens bästa komedi på väldigt länge. Vid sidan av den fantastiska 'Talladega nights' är det också årets hittills bästa komedi. Woody Allen gör sin neurotiske farbror med patenterad finess och häver ur sig flera fina oneliners ('Jag behöver inte träna, min ångest fungerar som aerobics').

Samtidigt framstår Scarlett Johansson allt mer som sin generations främsta skådespelerska. Samspelet med Allen är utsökt och i 'Scoop' visar hon sin bredd. Hon är ärligt tafflig i sitt spel, hennes framtoning är oskyldig och oförstörd. Och hon är rolig! Sondra Pranksy har överhuvudtaget väldigt lite att göra med Nola Rice, Johanssons vamp i 'Match point'.

Just den filmen kommer för lång tid framöver stå som Woody Allens nutida mästerverk, och jag älskade verkligen det strama och iskalla thrillertilltalet där. Men 'Scoop' har något som den filmen inte hade, något som väldigt få Allen-filmer haft på senare tid - skrattframkallande humor. Jag tycker det är helt fantastiskt och jag övertygad om att vi precis bevittnat Allens pånyttfödelse som komiker.