320 miljoner kronor betalades då ut till hemliga bankkonton i Schweiz, från Bofors via olika mellanhänder. ”Det är klart att det var en mutaffär” konstaterade statsministern Ingvar Carlsson. Men Bofors lyckades ändå mörklägga vad som egentligen hade hänt. 1988 lade åklagaren ner utredningen om mutor, i brist på bevis.

Nu har det hänt igen. I somras lade överåklagare Christer van der Kwast ner utredningen mot Saab, för mutor som betalats ut för att få Jas-planet sålt. Detta trots att överåklagaren skriver i sitt beslut att utredningen visar att Jas-planets försäljningsorganisation gjort stora utbetalningar som kan kopplas till mutor, via ombud.

Frågan vi ställer oss nu är: Vilket ansvar har Sverige för att en mututredning ännu en gång läggs ner, trots att mutor uppenbarligen betalats ut?

Vapenhandeln i världen är en rutten verksamhet på alla sätt. Förutom att vapenföretag som Saab och Bofors levererar maskiner som helt enkelt används för att döda – så tycks sättet att sälja vapen vara behäftat med ständiga mutor i mångmiljonbelopp till såväl politiker i tredje världen, som till politiker i europeiska länder som Tjeckien. Den förre tjeckiske utrikesministern berättade bland annat för en dold kamera i SVT:s Uppdrag Granskning att Jas-försäljarna såvitt han kunde förstå hade delat ut mutor ”över hela det politiska spektrat” i Tjeckien.

Och mitt i all denna smuts och förnedring sticker den svenska flaggan upp. Sverige som alltid marknadsfört sig som en fredsnation har under den senaste tioårsperioden fördubblat vapenexporten. Om man räknar per person är vi en av världens största vapenexportörer.

Man skulle kunna tro att Sveriges politiker bara tvår sina händer och låter allt detta ske. Men riktigt så illa är det inte. Det är värre. Den svenska staten subventionerar varje år vapenindustrin med mångmiljardbelopp för att utveckla nya vapen. 4 miljarder läggs varje år på militär forskning. När vapnen sedan är utvecklade deltar regeringen i marknadsföringen och försäljningen av vapnen. Och när det inte räcker tar vapenföretagen alltså mutor till hjälp.

Boforschefen Martin Ardbo (som senare dömdes för vapensmuggling till Mellanöstern) uttryckte till exempel stor tacksamhet för den svenska regeringens insatser när Bofors hade fått sin mångmiljardaffär med Indien (den som sedan avslöjades som en av de största mutskandalerna i Indiens och Sveriges historia).

Martin Ardbo dömdes aldrig för att hans Bofors mutat indiska politiker, det ansågs inte gå att bevisa. När Jas-planet nu säljs med mutor läggs förundersökningen ner på samma sätt. Samtidigt har Sveriges skattebetalare subventionerat Jas-projektet genom olika stödköp. Mer än 100 miljarder har projektet kostat den svenska staten, om man ser till pengar.

Men Jas och övrig svensk vapenexport har också en moralisk kostnad. Miljöpartiets Peter Eriksson har föreslagit en sanningskommission om Jas-mutorna. Kanske borde man gå längre än så. Kanske skulle hela den svenska vapenexporten behöva belysas med en sanningskommission. Hur mycket pumpar svenska skattebetalare in i detta våldsamma mutkolvs-system? Är det rimligt att vi har ett system som på pappret förbjuder export av vapen till stater i krig, men ändå exporterar vapen till exempelvis USA som milt uttryckt är i krig?

Till slut måste trots allt frågan ställas: Borde vi inte göra oss av med den smutsiga vapenbyken en gång för alla?