Heterohatets Dag – det kan ju låta lite extremt. Det ska dock inte tas alltför bokstavligt, hatet riktas först och främst mot heteronormen. Men namnet på högtiden är onekligen slagkraftigt och höjer säkert några ögonbryn. Initiativtagare är Göteborgs Queerinstitut som enligt hemsidan ”vill verka för ett kompromisslöst motstånd mot heterosexismen”.

Fem dagar vigs åt diskussioner, föredrag, filmvisningar, och mycket annat. De flesta av veckans arrangemang äger rum i kulturhuset Underjorden, så även kvällens teater, SCUM. En föreställning med klart feministiska förtecken.

De flesta i SCUM, som består av totalt åtta unga kvinnor, träffades under förra läsåret då de läste dramatik ihop. På våren var det dags för grupprojekt och detta utmynnade så småningom i den föreställning som har nypremiär ikväll.

– Vi ville jobba med en text som inte var skriven för teater, och redan från början ville vi göra något med ett feministiskt budskap, berättar Josefin von Zeipel Segerberg, en av skådespelarna.

Det var hennes idé att ta sig an Valerie Solanas bok SCUM Manifesto som kom ut 1967. SCUM står för Society for Cutting Up Men, vars tvetydighet tyvärr går förlorad i den svenska översättningen. I boken beskrivs män som totalt onödiga, enligt manifestet ska inga pojkar avlas fram och världen ska bestå av enbart kvinnor. Men medlemmarna i SCUM tycker det är viktigt att understryka att hela texten inte ska tas på blodigt allvar, även om grundbudskapet är nog så viktigt. Humorn i den tas tillvara och används mycket i föreställningen.

– Vi parodierar bland annat den traditionella kvinnorollen. Humor är ett bra sätt att nå ut, att få folk att lyssna, berättar Emma Johannesson.

SCUM pendlar friskt mellan humor, allvar och framförallt tänkvärdheter. Och gruppen använder teater, dans, musik, projektioner och mycket spel med ljus och ljud. Alla medel är tillåtna när man vill framföra ett viktigt budskap.

– Vi använder drag också, berättar Josefin. Vi spelar män och speglar maskulinitet. Det är viktigt att synliggöra strukturer baserade på könsroller.

Att de blev tillfrågade av Queerinstitutet om att vara med på Heterohatets Dag, kan de mycket väl förstå. Men de tycker inte att hat är en bra väg att gå för att nå sina mål.

– Men det är ju också ett sätt att nå ut, menar Josefin. De har fått mycket kritik för att de använder ett ord som är så negativt laddat, men man får vända på det och göra det till uppmärksamhet.

Att innehållet i föreställningen, Solanas text, är ett utmärkt diskussionsunderlag ser de som en styrka och de hoppas att publiken får med sig något att tänka på.

– Det går inte att vara neutralt objektiv, säger Emma.

De menar att känslor och frustration måste få uttryckas, inte med våld, men det finns andra sätt. Solanas har gjort det med ett tillspetsat manifest, Queerinstitutet med Heterohatets Dag och de med sin föreställning.

– Man får vara skitarg, säger Ellen Lindhagen med eftertryck.

Så, med tanke på omständigheterna de spelar föreställningen under, finns det heterohat i pjäsen?

– JA! blir det glatt rungande svaret från dem alla.