Efter lite köstrul utanför Sticky som även hade öppet för icke armbandsprydda på nedervåningen, intogs övervåningen av hugade festivalbesökare. Där serverades ölen i plastmuggar. Är det festival så är det. Och den övergripande känslan därinne var att det var ett allmänt gött rock n’rollhumör bland publiken.

Och musiken då? Jodå, den fanns. Första bandet var Fagerstas nästa stoltheter (?) Bruket. Att produceras av Hives och försöka sig på någon form av Ebba Grönvariant är ingalunda någon garanti för bra musik. Låtarna är halvtrista, sångaren Fredrik Hellman likaså men energin är det i och för sig inget fel på. Mycket kan nog tillskrivas deras synnerligen begåvade trummis Anders Pietsch, tyvärr avslöjar han med sin kompetens även de andras svagheter. Bandet är inte speciellt tajt, om man säger så. Fredrik Hellman verkar hellre ha spelat punk i en annan Stockholmsförort för sisådär 30 år sedan, dessvärre är han ljusår ifrån Thåströms utstrålning. Sorry Hellman, men bra försök. I den senare delen av setet spelar de Stan som aldrig vaknar. Och det är ju inte så konstigt när det är Bruket som spelar.

På festivaler finns det egentligen inga förband men på Sticky Fingers denna afton råkade det bli så ändå. Först ett utfyllnadsband som ingen kommer att minnas sedan, följt av en huvudakt som är värd all väntan.

För det var de ju, The Bronx. Och de levererade. Big time.

Redan innan första låten kör sångaren Matt Caughthran det obligatoriska ”Hey, how’re you doin’?” Ös, röj, tryck… ja, ni fattar. Publiken är heltänd, bandet är heltänt och det går inte att undvika att bara njuta. Caughthran uppmuntrar publiken att stagediva och då gör man ju det. Vissa blir extra ivriga och ibland måste en knuffare komma och häva folk från scenen.

Det är så gött med band som älskar att spela live, då blir det en fantastisk stämning. Efter spelningen fick jag en snabb pratstund med basisten Brad Magers som sa att det alltid var så när de spelade i Sverige.

– Sweden is always a special mark on the tour map for us.

Det var fullt på Sticky denna afton, men enligt vakterna var det ändå lugnt och utan större ingripanden. När The Bronx var färdigspelade droppade många hem. Det är ju två dagars festival kvar och då ska man vara på gång igen, och inledde man sin festival på Sticky är utgångsläget positivt. Nästa destination: Slottsskogen.

Bäst: Stämningen när The Bronx spelade

Charmigast: Att det delades ut rökkort när man ville gå ut en sväng (högstadienostalgi)

Dagens tips: Köp öl i baren där nere, längst upp blir plastmuggen bara halvfylld.

Märkligast: Att se propra golfynglingar headbanga till The Bronx

Fullast: Golvet framför scenen. Fast inte nödvändigtvis publiken.

Sämst: Varför är Sticky inte handikappanpassat? Försök komma upp med rullstol i den trappan.