USA:s ockupation av den urgamla staden har medfört svåra, somliga förödande, skador på den arkeologiska skatten, byggnadsrester har rivits för att installera landningsbanor och parkeringsplatser. Den irakiska regeringen planerar även att, likt andra dyrbara arkeologiska platsers öden, göra Babylon till en turistattraktion.

Kolonisationen av Babylon symboliserar inte blott ett fysiskt övergrepp på geografiska platser som kan ge många svar på människans historiska tänk och levnadssätt. Den symboliserar kanske främst det rådande, dominerande samhällssystemets brister och språng mot total kollaps. Ett modernt samhällsbygge vars ledord inte är allas lika värde och respekt för människa, djur och natur, utan snarare ignorans och rovdrift.

Det är emellertid inget nytt fenomen; Mesopotamien (som stadsstaten Babylon tillhörde), Romarriket, antika Grekland och det brittiska imperiet har alla härskat med samma enkelspåriga, rasistiska politik. Uppblåsta och självsäkra mänskliga civilisationer vittrar sönder i sin egen besatthet av dominans, perfektion och utvidgning.

Västvärlden är 2000-talets exempel på hur denna politik som existerat i tusentals år går hand i hand med demokratiska byggen in i framtiden.

USA och EU utgör självklara modeller för en demokrati, politiskt, ekonomiskt, kulturellt. Trots att dessa överstatliga byggen innebär ”enidéstater” och medför katastrofala följder för klimat, arbetsmarknad, politisk debatt och en levande kultur fortsätter USA och EU att spela demokratins superhjälte, själva idén om friheten.

Liksom USA förgör Babylon lär dagens storslagna politiska projekt falla samman, före eller efter storsinta klimatuppgörelser. Den rådande finanskrisen kan mycket väl ha varit början på ett paradigmskifte, även om människans förnekelseprocess ännu är i sin linda. Människor i dag och för tusentals år sedan tycks åtminstone en sak gemensamt: tron på det perfekta statsbygget, på ett överlägset system. Tron på Babylon.