Var är den kritiska granskningen, SVT?
Kritiska frågor utelämnades helt när SVT firade ”demokratins stora galakväll”, som den leende programledaren Claes Elfsberg uttryckte det när tittarna hälsades välkomna. Inslag och reportage från halvöde vallokaler försökte upprätthålla skenet av en neutral och objektiv bevakning av ett val. SVT:s politiske kommentator K-G Bergström fastslog under valdagen att valupptakten för första gången inte präglats av ”ja eller nej till EU”, utan varit mer inriktad på sakfrågor. Frågan SVT borde ha ställt, åtminstone nån gång, är vad de flyttade maktkoncentrationerna till Bryssel från Sveriges riksdag faktiskt innebär ur ett demokratiskt perspektiv.
Varför gäller lika-lön-principen i EU-parlamentet, men präglar inte de 27 medlemsstaternas verkligheter.
SVT:s valredaktion undvek både i valdebatter innan valet och valvakan att närma sig EU:s plats i en global värld eller på vilka sätt unionen de facto har exporterat demokrati till fler människor än före detta öststatsländer, ifall EU:s militärapparat, beväpnade Isaf-trupper i Afghanistan och gynnsamma vapenindustri är förenligt med demokratiska värderingar.
Det är ett hån mot licensbetalande tevetittare, och för den delen politiskt intresserade personer i stort, att inte våga kliva ur sitt eget skal och betrakta sin egen verklighet med andra glasögon än de självklara, de slentrianmässiga, som bara ser världen i svart eller vitt. Lågt valdeltagande är inte, som politiker försöker göra gällande, resultatet av ”dåligt pålästa Svenssons” utan en självklar hint mot ett självstämplat demokratiskt supermaktsbygge, som uppenbarligen bygger murar mellan sig själva, de valda, och sina respektive väljarkårer, och än mer gentemot världen. En svensk parlamentariker representerar, i praktiken, var och en 300 000 svenskar. Och det är SVT:s uppgift att fiska upp dessa subtila signaler.
