Hallå där Ida Bergman...
... ledare för Göteborgs Indiekör, som på lördag gör sista föreställningen av Kniven på Musikens Hus. Kören tolkar ett antal The Knife-låtar och gör om dem till körnummer med tillhörande show.
Varför har ni valt att tolka just The Knife, är inte risken att det kan bli lite deppigt?
– Först och främst tycker vi att de är ett asbra band. Förra året när vi diskuterade låtval kom många förslag på The Knife-låtar så då lyssnade jag igenom alla. Många visade sig vara idealiska för körer med 4-5 olika stämmor. Sedan att de riskerar att bli deppigt, det behöver det ju inte bli. Det är ju lite två sidor av samma mynt, ungefär som livet är, mörker och ljus varvas. Många av deras suggestiva låtar dansar folk till ändå! Sedan lyckas de göra discolåtar med känsla. Vi har försökt att ta vara på allt i deras musik.
Vad är egentligen Göteborgs Indiekör?
– Det har blivit en rätt stor samling nu… Vi är ett antal så kallade unga vuxna, åldrarna är mellan 19 och 35 och kören bildades för att vi var några som helt enkelt ville sjunga, och det var viktigt för oss är att sjunga låtar vi verkligen gillar själva. Det skulle inte vara ännu en kör som kör Vintern rasat ut… Vi gjorde ett Facebook-event av det och folk bjöd in olika personer de kände. Det var i februari 2008 och det blev en hype direkt faktiskt. Första spelningen var bokad innan vi egentligen hade kommit igång.
– Vi är mer än en kör, mer som en familj. Alla känner varandra och vi är kompisar som träffas även när vi inte repar. Det är inte bara en som bestämmer allt utan alla jobbar på och kommer med idéer. Vi har en fantastisk organisation, kören är ett bevis på att många kan skapa så mycket. Vi fixar allt gemensamt, är det något som behöver ordnas är det alltid någon som kan.
Hur ser er publik ut?
– Oj, det är blandat! Självklart blir det ju mycket familjer och släkt och kompisar, men även andra människor som gillar körsång. Och dessutom de som gillar banden vars musik vi tolkar. Det är roligt, för de kanske inte hade gått på köruppträdande annars. Sedan är det ju ganska brett, vi gör en show av det och det finns nog något för alla att uppskatta. Men sedan behöver man ju inte gilla just den musiken för att uppskatta oss. Bara man uppskattar kör.
Vad händer härnäst för kören?
– Jag vet inte riktigt… Själv ska jag dra vidare i livet så nya förmågor få ta över efter mig i kören. Det är några fler som ska iväg också. Men det känns som ett bra skede att lämna över till nästa generation. Fast innan dess vill vi stå på en riktig scen! Och inte bara hyra in oss någonstans. Sedan har vi lite skivinspelningar och så på gång. Vi satsar stort men avvaktar, kan man säga.
