Jessica Schiefauer är i dessa dagar en upptagen men sprudlande glad person. Det strålar om henne när hon kryper upp i skrivarlyans soffa för att berätta om sin första bok Om du var jag som precis nått bokhandlarna. Det här med att ge ut en bok är väldigt speciellt.

– Det känns så märkligt att boken är ute. Bara det tillståndet att den liksom finns där... Det är min historia och mina personer som helt främmande människor nu kan läsa om.

Historien i Om du var jag handlar framför allt om vänskap men också om annat viktigt när man är ”nyvuxen”, som Jessica uttrycker det. Hon har utgått från känslor och sedan format personerna och berättelsen utifrån dem. Att den skulle vara självbiografisk avfärdar hon bestämt.

– Jag har kanske hämtat småsaker här och där från mig själv och min omgivning, men den handlar absolut inte om mig eller någon jag känner, säger hon.

Berättelsen kretsar runt Agnes och Louise. De är bästa vänner som tar studenten och flyttar ihop. Framför sig har de en underbar sommar tillsammans. Tror de. Men svåra saker kommer in i bilden och det visar sig att det där med vänskap och kärlek inte bara är lätt och roligt. Louise har en jobbig hemlighet och Agnes vänskap betyder mer än någonsin, samtidigt som Louise hela tiden döljer något för henne. Och dessutom är det kärlek, vardagsbekymmer, andra kompisar, rädsla att inte passa in och fester som kallar på uppmärksamhet. Jessica drogs in i skrivandet så mycket att hon kände att hon nästan tappade kontrollen över sin berättelse. Karaktärerna levde runt i hennes huvud och gjorde vad de ville och Jessica fick helt enkelt försöka hänga med och skriva.

– Jag visste inte ens vad det var för hemlighet Louise hade, berättar hon. Jag fick veta det samtidigt som Agnes.

Från början fanns inte tanken att skriva en ungdomsbok. Jessica tycker själv att Om du var jag kan passa de flesta åldrar. Samtidigt känns det bra att boken handlar om personer som just har blivit vuxna. En ålderskategori som Jessica anser brukar vara förbisedd i ungdomsromansammanhang.

– Det är en intressant tid, när man är nyvuxen och precis ha gått ut gymnasiet. Det är så många känslor som finns då. I den åldern finns föräldrarna i periferin och vännerna är otroligt viktiga. Det finns en känsla av att ”Nu är det vi!”. Man håller på att formas som människa.

Skrivarlyan i Gamlestan har hon haft i tio år, och hon har hållit fast vid den trots att hon sedan drygt ett år bor i Karlshamn. Nu känner hon dock att det är dags att flytta hem till Göteborg igen. Att bo i skrivarlyan är inget alternativ men att det är en viktig plats i för henne är tydligt.

– Det här är mitt skrivhem – det känns som att mina historier finns i väggarna. På sätt och vis bor Agnes och Louise här, det var här de föddes.

Genom åren har det blivit studier i språk och pedagogik på universitetet såväl som skrivarkurser. Och att hon hamnade på den banan var tack vare en observant lärare i svenska på universitetet.

– Han gillade väl mitt sätt att skriva. Det var han som tipsade mig om att gå en skrivarkurs, säger Jessica med tacksamhet i rösten.

Till slut blev det skrivarkurser på tre olika folkhögskolor. Precis så mycket som CSN tillåter, tillägger hon med ett skratt.

Nu håller hon själv på att utbilda sig till folkhögskolelärare i svenska och engelska. Drömmen är att kunna kombinera läraryrket med att vara författare. Hon har parallellt med andra projekt hållit i skrivarkurser och älskar det.

Så länge hon kan minnas har Jessica älskat språk och i princip har hon haft den kärleken med sig sedan födseln. Båda föräldrarna är språklärare och en hobby i familjen är att lösa grammatiska problem.

Ett av Jessicas projekt genom åren har varit litteraturtidskriften Fantasin som hon och kompisarna Elin Boardy och Klara Bengtsson startade för ett par år sedan.

– Vi tyckte helt enkelt att de litteraturtidskrifter som fanns då var lite gubbiga, om man får säga så, och kände att det behövdes något annat. Så vi startade Fantasin. Det var bara vår tidning som vi kunde göra vad vi ville med. Fantastiskt.

Tidskriften lever kvar i högsta välmåga men just nu har Jessica ledigt från den. Hon har fastnat för det här med romanskrivande och håller på med vad som kan komma att bli bok nummer två. Fast än så länge är det hemligt.

– Jag kan säga så mycket som att den skulle kunna handla om samma åldersgrupp som den förra, säger hon lurigt.

Den närmaste framtiden hinner hon dock inte ägna så mycket tid åt skrivandet.

– Det går åt så mycket tid bara att debutera – det ramlar in saker hela tiden som jag inte hade en aning om att man skulle göra, författaraftnar, signeringar och press och allt möjligt.