Representanter för kycklingindustrin skriver den 25 april att svenska kycklingar mår utmärkt från kläckning till slakt. Det är välkänt att man blir hemmablind för det man ser varje dag, men för att kunna bortse från slaktkycklingarnas miserabla liv måste man verkligen blunda stenhårt.

”Våra kycklingar pickar fritt i stora, ljusa, luftiga stallar på en bädd av kutterspån”, skriver kycklinguppfödarna. Jovisst, stallarna är så stora att det går in 30 000 kycklingar i varje om man fyller upp dem till bristningsgränsen. Men frisk luft är det inte fråga om, ammoniak och koldioxid gör luften skarp och tung att andas. Och ”ljust” kan också diskuteras – i en skum halvbelysning på ner till 20 lux (vanligt kontorsljus är 300 lux, dagsljus 25 000) lever kycklingarna, men å andra sidan har de ljuset tänt upp till 20 timmar per dygn.

Kycklinguppfödarna hänvisar även till sin stora stolthet, Svensk fågels djuromsorgsprogram. Denna uppsättning regler, mestadels rörande städning av personalrum och annat som bara är av marginell betydelse för djuren, innebär att man kan höja besättningarna till nästan dubbelt så många kycklingar per kvadratmeter mot vad svenska djurskyddslagen tillåter.

Är det verkligen att ställa hårdare krav för djurens skull?

”Avelsarbetet utvecklas kontinuerligt”, säger de. Här är vi överens. Det innebär att ”broilers” växer så det knakar. I dag blir en ”slaktkyckling” färdig för slakt efter 35 dagar och har då ätit cirka 2,5 kilo foder, det kan jämföras med 1960 då det tog 63 dagar och 4 kilo foder.

För att ha ett bra liv krävs mer än att man inte har salmonella och är klimatsmart som kycklingbönderna anger. Faktum är att det förstnämnda mest är ett problem för dem som äter kyckling, inte för kycklingarna!

Så var det det där med kycklingarnas påstådda klimatsmarthet. Detta blir också deras förbannelse – de är energieffektiva just för att de växer så snabbt och dödas så unga.

Att äta vegetariskt är det bästa både för miljö och djur. Och ser man inte skillnaden mellan människans vinstintressen och vad som är bra för kycklingarna så förstår jag varför det finns stora problem.

Den allmänna kunskapen om kycklingindustrin är liten då allt sker bakom stängda dörrar. Man kan undra varför kycklingindustrin är så rädd för att visa verkligheten om de anser att kycklingarna har det så bra. Då borde det alltså vara fritt fram att dokumentera kycklingens 35 dagar långa liv – ”En kycklings liv från ägg till slakt”?

Jag tycker att det är folks rätt att få se vad kycklingen levt för ”kycklingliv” innan den hamnat på tallriken. Då kan var och en själv ta ställning till om den kan äta med gott samvete!