”McDonald’s plats i restaurangindustrin kan liknas med Wal-Marts framgångsrika återförsäljning av lågprisvaror”, menar ekonomijournalisten Carl Gutierrez. Det är ingen tillfällighet att McDonald’s lyckats etablera sig relativt smärtfritt i regioner som just blivit kvitt inbördeskrig och svältkatastrofer, eller åtnjuter utrymme i kulturer som tidigare knappt stiftat bekantskap med västvärldens ansiktslösa kapitalism. Framgångssagan har skrivits med goda relationer till den politiska och ekonomiska makten intill aggressiv marknadsföring. Finanskrisen lär underlätta för McDonald’s och Wal-Mart att etablera sig i regioner i Tredje världen och väst då allt fler tvingas söka sig till lågprisalternativ (med undermålig kvalitet).

McDonald’s deklarerade i november 2008, mitt i krisens stormöga, en årsprofit på drygt 8 procent (i USA 5 procent, i Europa 10). McDonald’s och Wal-Mart har aktivt försökt vaccinera sig mot krisens biverkningar genom att locka kunder till sig med ”en-dollars-menyer”. Ett tilltag som varit lyckosam och en slutsats som USA-börsen bekräftat; medan Dow Jones industrisektor i snitt sjunkit med 31,9 procent i finanskrisens fotspår sjönk McDonald’s aktie endast med 3,4. Wal-Marts och McDonald’s affärsidéer är geniala – och alltigenom politiska. Ideologiska framgångssagor som spelar inför fulla hus världen över med barn och fattiga som främsta målgrupp.

Storföretags expansionssagor används ofta som politiskt sprängstoff av liberala maktinstanser i exporten av ”den kapitalistiska slutprodukten”. Utbudet framställs som oskyldiga produkter – men budskapet finns där. Dolt. En måltid på McDonald’s ses av många barn som det närmaste frihet man kan komma. Vem får dem att tänka och känna så? Idén som utgör grundbulten i västsamhället är överkonsumtionen. Att stilla skapade begär. Västregeringar kopierar multinationella företags marknadsföringsstrategier. Naomi Klein menar att USA:s marknadsföring har varit ”för effektiv” då skolbarn utan problem kan citera USA:s monopol på benämningarna demokrati och frihet. Lika lätt, menar hon, kopplar de samman McDonald’s med familjelycka och Nike med idrottsprestationer. ”Varumärkesidentiteten kan skräddarsys för att ta hänsyn till lokala språk och kulturella preferenser”, menar Klein och tillägger att de viktigaste symbolerna – estetik, budskap, logga – förblir oförändrade.

Finanskrisen har berett väg för en protektionistisk kapitalism. Den är i många avseenden ännu farligare för de ekonomiska och sociala minoriteterna än nyliberalismen, då stater skjuter till miljardsubventioner till utvalda sektorer och aktörer medan resterande marknad lämnas vind för våg. Vad finanskrisen borde föra med sig in i framtiden är minskad konsumtion, inte att omedvetenheten vinner terräng tack vare att företag med minst trovärdighet och sämsta villkor växer sig politiskt starkare.