Hittills har Tom van Viegen aldrig sagt nej när SRF har kontaktat honom för ett uppdrag. Helt enkelt därför att han trivs med det han gör.

– Jag tycker det är jätteroligt och jag ser alltid framemot att jobba, berättar han.

Tolkningen går till så att Tom sitter och pratar i en mikrofon vars ljud går till hörselsnäckor. På teatrarna kan han sitta undanskymd, men på bio blir det oftast i ett hörn bland publiken. Då gäller det att tala tyst för att inte störa övriga.

För att kunna ge en så heltäckande bild som möjligt av det som sker ser han pjäsen eller filmen minst tre gånger innan. Första gången ser han den som en ”vanlig” åskådare. Sedan ser han den en gång till och antecknar och den tredje gången går han igenom anteckningarna och ser så att allt stämmer. Bygger filmen han ska tolka på en bok brukar han läsa den också, mest för att få bättre koll på de olika personerna. Däremot läser han inte manus inför ett teaterbesök, även om han blir erbjuden. Där fokuserar han på tittupplevelen.

– Det viktiga är kontentan av det hela, säger Tom. Och att ha tajming, särskilt i komedier när det är fysiskt, så att de synskadade skrattar samtidigt som den övriga publiken.

– Jag väljer noga vad jag säger, fast ibland kommer det kommentarer som är typiska för mig. Det brukar jag få höra sedan också, skrattar han.

Det ligger nära till hands att tro att den som blir syntolk har upplevt synskador på nära håll. Så är det inte med Tom van Viegel.

– När jag växte upp hade vi en hund som hade varit ledarhund till en blind granne, men närmare än så har jag inte varit.

Det hela började med att han för några år sedan läste en artikel om att det behövdes fler syntolkar. Han kontaktade SRF och gick deras tolkutbildning.

– Det kändes som en vettig grej och en möjlighet att göra något för andra, berättar han.

Sedan dess har han varit en flitigt anlitad och uppskattad tolk. Han lever ett omväxlande liv då han numera varvar tolkuppdraget med arbeten som fastighetsskötare och spinninginstruktör.

Tom förnekar att tolkandet skulle förta upplevelsen av en kulturupplevelse.

– Det är snarare tvärtom, att jag har blivit mer intresserad av teater.

Att han brinner för syntolkningsuppdraget är tydligt och han får god respons från publiken. Ibland till och med från seende.

– Jag tolkade en av Sagan om ringen-filmerna och satt ute i salongen, och då blev det så att även andra hörde mig. Efter filmen kom en seende kille som hade suttit framför mig och tackade mig för att jag hade fått honom att se saker han inte hade lagt märke till annars.