Ska EU äga våra kroppar?
EU-parlamentet vill att EU-länderna ska ha gemensamma regler för organdonationer. Men i dag har länderna vitt skilda regler, bland annat när det gäller vem som fattar beslutet om att ta organ. Om alla ska ha samma regler kan vi tvingas att acceptera lagar som går emot våra värderingar, varnar Hélène Goudin.
EU EU-parlamentet röstade nyligen igenom en rapport om EU-åtgärder för organdonationer. Det kan verka självklart att stödja ett sådant initiativ. Vem vill inte hjälpa till att rädda liv? Dock bör man, under behandlingen av en sådan viktig etisk fråga, ha i åtanke hur brett medlemsländernas syn skiljer sig åt, i synen på organdonationer. I stället för att vidareutveckla och fördjupa de samarbeten om organdonationer som redan finns, i till exempel FN och Europarådet, vill man nu från Bryssel komma och röra om i systemet.
EU-parlamentet går som vanligt in och försöker att detaljstyra vilka åtgärder medlemsstaterna ska införa, för att öka medborgarnas vilja att donera organ. Några av EU-parlamentets vilda förslag var 24-timmars telefonlinjer, positiv medieexponering om donation och att utbilda idrottsidoler, vilka ska göra reklam för organdonation.
EU-parlamentet vill dessutom införa ett europeiskt donationskort, något de flesta medlemsländer ställer sig negativa till, eftersom man inte ser vilken nytta ett sådant kort skulle ge. Merparten av EU:s länder har redan fungerande nationella system med kort eller register. Ett europeiskt donationskort är förknippat med gemensamma samtyckesregler, vilka i dag skiljer sig påfallande tydligt mellan länderna. I Österrike blir man automatiskt statens egendom, såvida man inte har avregistrerat sig i donationsregistret, trots anhörigas eventuella protester. I Sverige har familjen vetorätt, om den avlidne inte har meddelat sin önskan innan bortgång, emedan man i andra länder har andra kutymer. Med ett europeiskt donationskort skulle vi kunna tvingas att acceptera regler som går tvärtemot våra egna svenska värderingar. Är detta rätt väg att gå? Junilistans svar på detta är ett klart och tydligt nej.
EU-parlamentets rapport om organdonationer röstades igenom med en förkrossande majoritet. Alla närvarande svenska ledamöter, förutom Junilistan, röstade ja.
Bristen på organ är ett allvarligt problem i EU:s medlemsländer. Junilistan stödjer ett frivilligt, fördjupat samarbete mellan medlemsländerna, men inte ogenomtänkta påhitt från ett EU-parlament som röstar ja till nästan allt som föreslås, utan att förstå vidden och konsekvenserna av de beslut man tar.
Junilistan säger ja till ett effektivt EU-samarbete inom gränsöverskridande frågor, som att utveckla en gemensam miljöpolitik och en väl fungerande inre marknad. Vi anser dock inte att EU ska arbeta med frågor som redan behandlas på ett tillfredställande sätt av internationella organisationer med bred legitimitet eller där det redan finns ett välutvecklat mellanstatligt samarbete. EU kommer aldrig att kunna bli effektivt, inom de frågor där unionen kan bidra med ett mervärde, om EU-byråkraterna skall ha detaljerade synpunkter på allt från bussgolvs lutningsgrad till organdonationer.
