Att konsumera kulturella upplevelser istället för att konsumera förbrukningsvaror är ett bra sätt att bidraga till en mer hållbar ekologisk utveckling och det skulle ett kulturellt centrum kunna manifestera och inspirera till. I Göteborg saknas en samlande kulturinstitution för barn, så det mest naturliga vore att göra ett kulturellt centrum för dem. På Sergels Torg i Stockholm finns Kulturhuset med "Rum för barn", en samlande kulturell arena för barn i alla åldrar samt deras föräldrar. Där ges möjlighet inte bara att läsa och låna böcker utan även leka, skapa och umgås.

Här finns sagorum, ateljé, böcker, och danskurser för att nämna något. 2007 hade man 354 00 besökare.

I Stockholm är de också i färd med att bygga ett Barnkulturpalats på Riddarholmen där de räknar med att barn från hela länet kommer på besök. Varför skulle behovet vara mindre i Göteborg?

Segregationen har ökat under 2000-talet. En samlingspunkt där barn från hela staden kunde mötas utan att tävla behövs ur många synvinklar. Faktum är att om du växer upp i Bergsjön är sannolikheten att du kommer i kontakt med jämnåriga från Torslanda under din uppväxt inte särskilt stor. Det tjänar inga barn från något av ställena på. Men historien är full av exempel på att möten mellan olika kulturer leder till utveckling och nytänkande. I dag har vi med svenska mått en unik möjlighet att möjliggöra sådana möten och detta bör inte sjabblas bort genom att vi gör stan till en stad med olika isolerade öar istället för en stor smältdegel.

Att låta barn träffas under anspråkslösa former och utan krav på prestation skulle kunna bidra till en mer positiv utveckling. Att det skulle vara i centrum vore en förutsättning för att det skulle kunna vara relativt enkelt för de flesta barn att ta sig dit.

Ett kulturrum för barn, som ger en möjlighet till lustfyllt skapande och utveckling på barnets egna villkor, för att värna den egna tankesfären, utveckla det egna uttrycket, vare sig det är i ord, rörelse, bild eller annat.

Att läsförmågan har blivit sämre i Göteborg sedan segregationen blev större är inte så konstigt, eller att man är duktigare på att läsa där det finns fler svenskfödda. Vi är övertygade om att skolorna gör vad de kan för att förändra detta. Men det är kanske inte så lätt. Det är inget tvivel om att stora läsprojekt i regel ger goda resultat. Men då måste man också satsa på förmedlare av litteraturen, inte bara litteratur

Att få ett stöd från en annan institution, ett stort barnbibliotek, som inte är kopplat till skolan utan som får stå för ordet på ett annat och friare vis skulle kunna hjälpa. På ett ställe där det också finns möjlighet för barnen att skapa kan böckerna fungera som omedelbara inspirationskällor.

Det finns många duktiga aktörer i kulturförmedlingen för barn i Göteborg. Problemet är pengar. Man satsar inte riktigt. Tror inte riktigt att det gör någon skillnad. Barnkulturen förväntas klara sig med mindre medel än vuxenkulturen. Ett påkostat kulturcentrum för barn (så som Operan är för vuxna) skulle också ge ett ökat symboliskt värde åt barnen, det skulle visa att det var okej att de kostade, att vi ser dem som något som är värt att satsa på. Om vi får dem att tro motsatsen att de inte är värda att satsa på kan det ha förödande konsekvenser för så väl det enskilda barnets framtid så väl som för hela samhället.

Det behövs monument som visar att vi tror på barnen. Roliga ställen där man kan koppla av och vara kreativ utan att det behöver kosta något.

Ett alternativ till konsumtionssamhället, en plats där man kan känna att just här är det ingen som är ute efter att mina tankar skall gå i en viss riktning. Framförallt en mötesplats för barn från olika delar av stan.