Valet av Martti Ahtisaari uppfyller inte ens med en vid tolkning de kriterier som finns framlagda i Alfred Nobels testamente, nämligen: att bidra till samförstånd i världen, att minska antalet arméer och att etablera fredskongresser – för att använda Nobels egna ord från år 1895.

Ahtisaari har vid upprepade tillfällen agerat ”fredsfixare” åt västvärldens maktelit. År 1999 var han sändebudet som övertalade Serbien att ge upp efter att NATO bombat i 78 dagar, den mest brutala händelsen i Europa sedan 1945, något som också saknade mandat från FN:s säkerhetsråd.

Martti Ahtisaari blev därefter ”arkitekt” för planen bakom avskiljandet av det nu ”självständiga” Kosovo som i kölvattnet efter bombningarna gjorde sig fritt från Serbien. Det oberoende Kosovo erkänns bara av 25 procent av världens regeringar. Så Ahtisaari är alltså en man som genom sitt medlande fullt ut godkänner att man skapar fred med militära medel och genom att bryta mot internationell rätt, istället för att följa FN:s norm som lyder ”fred med fredliga medel”.

Nobelkommittén behöver, i enlighet med Nobels vilja, inte nödvändigtvis bestå av endast norska parlamentariker. Det enda Nobel fastställde var att de som beslutar om priset ska sammankallas av det norska stortinget. Skulle någon drömma om att låta en grupp parlamentariker dela ut pris i, låt oss säga medicin, fysik eller litteratur utan att ha den minsta kunskap om ämnet?

Ändå är det exakt detta som Nobelkommittén gör. Ingen av parlamentarikerna har någon professionell kunskap om ämnet fred.

Kommittén har än en gång belönat en politisk frände istället för någon av årets oberoende kandidater, som arbetat för att skapa verklig fred. Detta är en skandal – ännu en efter Al Gore förra året.

De av oss som önskar en verkligt fredlig värld har genom årets val av pristagare än en gång blivit berövade på vårt viktigaste pris. Mer om Alfred Nobel och hur hans testamente har kringgåtts finns att läsa här: www.transnational.org/Resources_Nonviolence/2008/Heffermehl_ Nobel.html