Slopa fastighetsskatten för studentbostäder
Bristen på studentbostäder i Stockholm är stor. Om regeringen vill undvika att veckla in sig i ännu en svekdebatt med Sveriges studenter, så är det hög tid att förverkliga ambitionen om att avskaffa fastighetsskatten för studentbostäder, skriver Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO.
För en vecka sedan kom beskedet att andrahandsuthyrning av bostäder ska löna sig bättre. En privatperson ska kunna tjäna upp till 12 000 kronor skattefritt per år på att hyra ut hela eller delar av sin sommarstuga, villa eller bostadsrätt. Enligt finansmarknadsminister Mats Odell är syftet med de ändrade reglerna att göra det lättare för studenter och ungdomar att hitta ett tillfälligt boende.
Samtidigt är bristen på studentbostäder i Stockholm fortsatt stor. Närmare 40 000 personer står i kö bara till lägenheterna i SSSB:s bestånd. En nybliven student kan tvingas köa i uppemot ett år för ett få tag på eget boende. Konkurrensen är hård också om de hyresrätter som finns kvar i stockholmsregionen. Precis som andra utsatta grupper möter studenterna åtskilliga problem på bostadsmarknaden. Kraven på inkomst, anställning och referenser ligger ofta på en onåbar nivå för en ung människa. För personer från ekonomiskt utsatta grupper blir vägen till högre utbildning allt längre.
Dessa omständigheter utgör grunden till ett samhällsproblem som måste hanteras på flera nivåer. SSCO är redan nu inbegripet i ett begynnande samarbete med den politiska majoriteten i Stockholms stad. Flera pågående byggnadsprojekt rymmer nämligen möjligheten att bygga in studentbostäder i stadsbilden. Stockholm växer på många håll: kring Norra station i norr, runt Liljeholmen i söder, och österut i nya områden i Hjorthagen och Värtan. SSCO efterfrågar en långsiktig politik vars främsta mål är att undvika det bostadskaos som regelbundet bryter ut kring terminsstart. De larmrapporter som har gått ut i rikstäckande medier ställer Stockholm i en mycket dålig dager – den negativa marknadsföringen riskerar att bli mycket kostsam på längre sikt.
Samtidigt är det tydligt att fler kommuner än Stockholm måste dra sitt strå till stacken. Solna hyser ett av världens främsta lärosäten – Karolinska institutet – men har hittills visat sig ovillig att ta något större ansvar för bostadssituationen. ”Hellre ett lyxhotell”, löd budskapet när kommunalrådet Lars-Erik Salminen (m) fick uttala sig om behovet av fler studentbostäder. SSCO önskar sig en större respekt inför Stockholmsregionens kunskapspolitiska målsättningar. Det faller även på kranskommunerna att uppmärksamma huvuddragen i länsstyrelsens riktlinjer i den regionala utvecklingsplanen, RUFS, i vilken en bibehållen kompetensförsörjning anges som ett av de viktigaste målen för hela länet. I det arbetet är boendemöjligheter kring de stora lärosätena en mycket viktig fråga.
Men de viktigaste stegen tas på regeringsnivå. Från studieorter runtom i landet kommer i stort sett samstämmiga rapporter. Sedan Mats Odell slopade den så kallade investeringsstimulansen för studentbostäder och hyresrätter så har nybyggnationen stannat av. Det står naturligtvis regeringen fritt att ta ideologisk ställning emot riktade bidrag i alla dess former – men SSCO vill ändå påminna om det bostadspolitiska ansvar som fortfarande ligger hos makthavarna.
Den i nuläget mest angelägna åtgärden är att regeringen ser över fastighetsskatten på nytt. Det står klart sedan länge att den nya kommunala fastighetsavgiften slår oproportionerligt hårt mot aktörer på studentbostadsmarknaden. Enligt de nuvarande reglerna ska varje ägare av bostadslägenheter betala 1 200 kronor i avgift per lägenhet och år. Denna summa är helt oberoende av storlek och standard på lägenheterna – den avser korridorsrummet på Lappis såväl som representationsvåningen på Strandvägen.
Mats Odell och kristdemokraterna har redan tidigare i år yttrat sig positivt om möjligheten att avskaffa fastighetsskatten helt och hållet för studentbostäder. Om regeringen vill undvika att veckla in sig i ännu en svekdebatt med Sveriges studenter – den utlovade men uteblivna höjningen av studiemedlet är ett av Lars Leijonborgs största misslyckanden – så är det hög tid att förverkliga den ambitionen.
