Debatt


Tord Persson
Stockholms Fria

Lissabonfördraget hotar svensk arbetsmarknadsmodell

Lissabonfördraget bör inte ratificeras i sin nuvarande form, skriver Tord Persson, ordförande i Byggnads avdelning 7. Han menar att det hotar strejkrätten och att fördraget är framtaget för att skapa en konkurrenskraftig ekonomi, utan att ta hänsyn till löntagarnas rättigheter.

Det kan naturligtvis anses provokativt att påstå att EU utgör ett hot mot våra demokratiska traditioner. Men enligt undertecknad är det dessvärre ett korrekt påstående. Påståendet accentueras om Lissabonfördraget ratificeras, detta på en mängd områden. Beslut som den svenska riksdagen har tagit med stor folklig förankring kommer att utraderas. Exempel på detta är att den svenska militära alliansfria hållningen försvinner. En EU-militärpakt kommer att inrättas samtidigt som de flesta EU-stater tillhör NATO. Konsumentlagstiftning, miljösträvanden och tjänstesektorns avreglering står inför kraftiga försämringar. Det nya förslaget ska ha en så kallad flexibilitetsklausul. Denna klausul innebär att fördraget kan ändras utan att de nationella parlamenten tillfrågas och detta på väsentliga områden, som till exempel tjänstesektorn.

Bakgrunden är EG-domstolens agerande vid Lavalmålet där Byggnads blockad mot ett företag som vägrade teckna avtal ansågs ogiltig, då företaget redan hade ett avtal i sitt hemland. Vi är av den uppfattningen att vi har en laglig rätt att se till att nationella avtal och lagar ska gälla i respektive land. Vi anser att det inte är förenligt med vår syn på demokrati att en domstol står över nationella parlament och nationella arbetsrättslagstiftningar och avtal. Utöver den rättsliga problematiken strider det mot en human människosyn, som bygger på alla människors lika värde.

Diametralt motsatt är den syn som Europeiska rådet visade på toppmötet år 2000 (den så kallade Lissabonstrategin). Där deklarerade man att den Europeiska unionen fram till 2010 skulle bli världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomi. Tjänstesektorn uppskattar man ska generera ungefär 70 procent av BNP i EU och utgöra en central del i vår framtida sysselsättning. I dag finns ett stort antal regler och hinder som hämmar utvecklingen av tjänstesektorn mellan medlemsstaterna anser man. För att avskaffa så många hinder som möjligt har kommissionen lagt fram ett reformförslag, tjänstedirektivet. I detta direktiv finns endast avregleringar för kapitalet. Inte en rad berör konsumentskydd, miljö, arbetsvillkor eller rättigheter för löntagarna. Förslaget är ett led i en lång politisk process som inleddes med Lissabonstrategin och därefter stegvis utvecklats till dagens förslag på direktiv. Detta direktiv föreslår man arbetas in i fördraget. Tjänstedirektivet berör frågan om ursprungsland (artikel 16 i direktivet).

Kortfattat innebär detta tre olika saker:

• Tillhandahållare av tjänster omfattas av lagen i det land där de är etablerade.

• Tillhandahållaren har rätt att tillhandahålla tjänster i en eller flera andra medlemsstater men behöver inte följa lagstiftningen där.

• Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera tillhandahållare och de tjänster de utför, även när dessa utförs i en annan medlemsstat.

Det kan hävdas att strejkrätten garanteras i den nya texten till EU-rätt i det nya fördraget, men EG-domstolen har konstaterat att den svenska grundlagsskyddade strejkrätten är underordnad den fria rörligheten av tjänster. Tjänstedirektivet har som syfte att förenkla byråkratin och avskaffa rättsliga hinder vilket kräver överstatlighet. Detta är egentligen EG-domstolens underlag till beslut i Lavalmålet där man anser att Sverige implementerat utstationeringsdirektivet i vår lagstiftning och att vi därmed inte har rätt att tillämpa svenska kollektivavtal på utländska företag. Vilket innebär en kraftig beskärning av fackliga organisationers rätt till att använda konfliktvapnet.

Är det endast löntagarna som skall känna fruktan? Naturligtvis inte, i en förlängning är ett seriöst svenskt företag inte betjänt av att konkurrera och verka på en marknad med 25 avtal.

Ett växande fenomen inom tjänstesektorn är bemanningsföretagen. Efter flera år har dessa nu tillsammans med facken lyckats formulera avtal för hela den svenska arbetsmarknaden. Ska man nu plötsligt konkurrera med utländska företag med slavliknande förhållanden?

En fråga måste ställas: varför hör vi inget från våra politiker? De borgerliga och socialdemokraterna tycks paralyserade, sitter chocken efter EMU-valet fortfarande i? Det är ett fruktansvärt demokratiskt underskott i den nu förda EU-politiken. Man verkar till varje pris vilja hålla svenska folket utanför debatten. Inte ens LO-ledningen och de flesta fackförbunden verkar fatta vad som är på väg att hända. De få reaktioner som hörs kommer från Transportarbetareförbundet och Byggnads ordförande Hans Tilly.

Vad kan vi göra? Lissabonfördraget bör inte ratificeras i sin nuvarande form. Skälen är flera, men det vi väljer att peka på är att det råder osäkerhet om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsstiftade strejkrätten. Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är förmodligen inte tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördragen:

• Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller så måste fördragstexten ändras, vad gäller kollektivavtalen och strejkrätten. I praktiken innebär detta ett nej till Lissabonfördraget såsom det ser ut i dag.

• Strejkrätten och möjligheten att få till stånd kollektivavtal med utländska företag måste alltid vara överordnat den fria rörligheten av tjänster.

Det socialdemokratiska partiet bör offentligen deklarera att man inte tänker godkänna en ratificering av det nya fördraget, så länge frågan om kollektivavtalens ställning och strejkrätten inte är till fullo utredd och garanterad för Sverige.

Ordförande i Byggnads avd 7

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu