Svängigt gräsfolk och en mixande raket
Ta en del Miles Davis, en del Asian Dub Foundation, lägg till en nypa med the Prodigy och en rejäl dos med samplingar så får du det franska bandet Le peuple de l"herbe. Deras jazziga högtempo hip hop, följt av DJ Missills sköna mixar, fick Musikens hus att gunga under den första kvällen av den 4:e Clandestinofestivalen i torsdags.
Le peuple de l"herbe (Gräsfolket) tog sitt namn från den franska versionen av naturfilmen Microcosmos, men är även en ordlek på ett annat sorts gräs - den sorten som man inte spelar fotboll på. Bandets melodiska och färgstarka musik passar som filmmusik - de har förutom fem egna plattor gjort musiken till den brutalfeministiska franska filmen Baise-moi.
Men det är live som deras råa, funkiga och rytmiska ljudkavalkad gör sig allra bäst. Le peuple de l"herbe har gjort fler än 300 livespelningar under de senaste fem åren och har bland annat prisats som bästa nya liveband på den franska motsvarigheten till Grammisgalan, 'Victoires De La Musique' år 2002.
Bandet består av DJ:arna Pee och Stani, trummisen Psychostick och trumpetisten/rapparen Zeng. Grunden i deras musik är feta basgångar och breakbeats kryddat med samplingar och Zengs lysande trumpetspel. Tempot gör stora svängningar under kvällen, från den pårökta dub/jazzen i Delice, till old-school hiphop i 1 Rhythme / 2 Chiens, till stenhård drum "n" bass i No Escape och pulserande technospåret Maison En Dur. Låtarna i sig är riktigt bra, men tempot pendlade stundvis lite för mycket för att publiken skulle kunna hänga med i alla svängarna.
Gäst-MC på spelningen var JC 001 som bröt av den annars mest instrumentala musiken med snabba rim och skicklig beatboxing (när man gör imitationer av trumljud och scratching med munnen). Kvällens bästa spår, extralåten No Escape, fick tyvärr ett abrupt slut när JC 001 råkade tappa micken från scenen och därefter hoppade efter den och landade på huvudet mitt bland publiken. Ett olyckligt slut på en annars grymt bra konsert.
Publiken återhämtade sig snart efter detta antiklimax när Le peuple de l"herbe beredde plats för deras landskvinna DJ Missill som mixade friskt mellan olika stilar som electro, ragga, hip hop, breaks och grime. Missill släppte aldrig på det höga tempot och hon dansade och sjöng med till det mesta.
Missill inledde sin konstnärliga bana som graffitimålare i Paris för dryga tio år sedan. Graffitin ledde till flyerdesignjobb för olika klubbar som i sin tur väckte hennes DJ-intresse. Missill blev snabbt en populär figur i Paris DJ-scen och har jobbat flitigt sedan dess. Det märks att hon verkligen älskar att spela skivor och hon har bra kontakt med publiken. Men Missill nöjer sig inte med att bara spela skivor, hon vill ta sina framträdande ett steg längre.
- Jag skulle verkligen vilja kombinera mina visuals med min musik, jag vill göra mina egna 3D-animerade vidoes till mina låtar. Jag vill också jobba på att göra egna liveshow-videos, mixade för mina set.
Med hennes talang, driv och entusiasm lär Missill vara en stjärna i den internationella DJ-scenen ett bra tag framöver.