Debatt


Jenny Nordin
  • En fotbollstrofé som är svår att välja bort. Att offra chansen att vinna VM-bucklan skulle kunna vara ett steg på vägen mot ökad jämställdhet, menar J
Fria.Nu

Hellre fotboll än jämställdhet?

När jämställdhetssträvandet hotar den mansdominerade fotbollen mobiliseras horder av sportintresserade män som hånar Jämos förslag om bojkott av fotbolls-VM. Men det är först när vi diskuterar vad män är beredda att offra som det verkliga jämställdhetsarbetet påbörjas, skriver Jenny Nordin.

År 2006 är jämställdhetsfrågan en gemensam angelägenhet för kvinnor och män, makthavare och underhuggare. Alla säger NEJ till trafficking och prostitution under fotbolls-VM. Sexhandel och sexism kan inte accepteras, det kan var och en lugnt och lyckligt hålla med om. Enade vi stå. Så länge det inte kostar något.

Med ilskan illa dold under de välstrukna skjortkragarna har fotbollens försvarare under de senaste dagarna turats om att hånle åt kvinnor som tvingas in i prostitution.

Jämo Claes Borgströms förslag om att bojkotta fotbolls-VM eftersom arrangemanget gynnar prostitutionen har väckt starka känslor. Men reaktionerna riktar sig inte, som man skulle kunna tro, mot den ökande kvinnohandeln, utan mot blotta tanken på att Sverige skulle protestera mot sexhandel genom att inte ställa upp i fotbolls-VM.

Gärna jämställdhet - så länge inga uppoffringar behöver göras.

Det är vid sådana här tillfällen som jämställdhetsengagemanget verkligen synas i sömmarna. När den mansdominerade fotbollen är hotad till förmån för faktiskt jämställdhetsarbete mobiliseras snabbt horder av sportintresserade män som hätskt hånar Borgströms förslag. Samtidigt som de bedyrar sitt engagemang i prostitutionsfrågan. Istället för att bojkotta fotbolls-VM föreslår bland andra företrädare för moderaterna att en informationskampanj ska inledas. Alla vill ha ett jämställt samhälle, det gäller bara att medvetandegöra folket.

Retoriken känns igen. Vill man inte jobba med jämställdhet kan man alltid informera om det.

Jämställdhetsarbete är konfliktfyllt eftersom förändringar av förmåner och makthierarkier inte låter sig göras utan strider. Kvinnor och män har därför olika intressen i jämställdhetsarbetet, vilket visar sig mer eller mindre tydligt i alltifrån fotbollsdiskussioner till arbetsgrupper. Men det talas sällan om jämställdhetsarbete i konflikttermer. Istället antas jämställdhet vara något alla vill uppnå, oavsett kön eller ställning.

Jämställdhet ses som en självklarhet och alla applåderar tanken på män och kvinnors lika möjligheter. Det är lätt att stämma in i hyllningskören när jämställdhetssträvanden inte konkretiseras utan stannar vid en vacker vision.

Det är först när vi diskuterar vad män är beredda att offra till förmån för kvinnor som ett riktigt jämställdhetsarbete påbörjas. Att lyfta fram och avtäcka de intressemotsättningar som finns innebär att jämställdhetsarbetet inleds på allvar. Vill man arbeta mot prostitution kan man inte gynna den. Då är en svensk bojkott av fotbolls-VM nödvändig. Sådan konkretisering och prioritering får jämställdhetsjublet att ebba ut till förmån för verklig aktivitet. Och skapar starkare intressemotsättningar.

Många är de individer som med eleganta sidohopp lyckas undvika att kladda ner sig med det som verkligen är brännande i jämställdhetsdebatten. Men faktum kvarstår: det finns ingen snäll medelväg när det gäller sexhandel. Ska jämställdhetsarbetet utvecklas måste det sluta att snuttifieras till oigenkännlighet. Förslaget om bojkott innebär att vi tvingas tränga oss igenom den vilt växande konsensusdjungeln.

Att försöka kväva intressemotsättningarna under en våtvarm filt av informationskampanjer leder till stagnation. Jämställdhet kan bara uppnås genom att män tvingas göra uppoffringar och avkall på förmåner. Bojkott av fotbolls-VM är bara ett steg mot ökad jämställdhet.

Vägen dit kommer knappast kantas av förstående leenden.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Fria.Nu