Nina Frisk är singel och börjar allvarligt fundera över om det här med man och barn. Men Ninas tillvaro tyngs av en krisande bror och en åldrande mor. Hela tiden tvingas hon rycka ut till deras försvar och inte minst modern har det kämpigt med sin alkoholiserade sambo. Nina håller helt enkelt på att glömma bort sig själv i sin omsorg över andra. Och inte blir det bättre när hon äntligen möter kärleken personifierad i en ömhetstörstande ung pappa som nyss förlorat sin livskamrat. Ännu en person att trösta men bryr sig egentligen någon om hur Nina mår?
Maria Blom kan de där små knepen som behövs för att väva ihop en publiksuccé och halvvägs in i filmen var jag faktiskt beredd på att avfärda det hela som simpelt publikfrieri. Retade mig lite på de tjusiga huvudpersonerna och då inte minst Daniel Götschenhielm som Ninas kärleksintresse Marcus. Ser inte denne Daniel ut precis som någon som just vunnit TV4s Idol tack vare sitt fördelaktiga yttre? Men filmen växer och överraskar med olika infallsvinklar. Inte minst griper Gunilla Nyroos modersporträtt tag och hon är både rörande och rolig när hon i denna guldbaggetippade roll ger alla försummade förortsmammor ett ansikte. Överlag är skådespelarna bra och bortsett från Nyroos rör det sig om okända förmågor. Sofia Helin (som Nina) hade visserligen titelrollen även i Masjävlar men är annars en aktris man inte sett i särskilt många sammanhang. Heder åt Maria Blom som lyckas vaska fram lite nytt folk till sina filmer, så förbaskat skönt att slippa en Persbrandt eller Brynolfsson kikandes fram och förstöra all trovärdighet. Vid sidan av Nyroos utmärker sig Sven Ahlström som nervige brorsan Linus. Han når nästan Woody Allen-nivå i sina dråpliga samtal med den tålmodigt lyssnande systern Nina.
Politisk analys är ju inte på modet i vårt toppmoderna och ascoola samhälle så Nina Frisk stannar vid att vara en sjukt underhållande komedi med svart botten. Blom har blivit lite av en mästare i att gestalta spända familjerelationer men samhället i övrigt tycks inte intressera henne. Visserligen gnälls det i en scen över moderns skrala ekonomi men varför lilla mamman saknar medel att förverkliga sig själv håller man förstås tyst om.