Akta er för vatten, inte paraboler
Är det inte fult så är det farligt: det finns alltid orsaker att sätta utbölingarna på plats. Björn Brismo, som arbetar i Norge, låter bli att dra skämt om norrmän - av säkerhetsskäl. Han vill ha Kanal 1 kvar.
Parabolantennerna i svenska, invandrartäta förorter är föremål för diskussion. Igen.
För något år sedan försökte en av bostadsjättarna bli av med parabolerna som hänger utanför i stort sett alla lägenheter i Alby, Tensta och Rosengård. Jag har sett det själv, i Bredäng där Madde bor. Parabolerna hänger som blad på huskroppen, stirrar mot himlen, samlar små reflexer av egen kultur i Turkiet, Iran, Thailand eller - vad ska vi dra till med - Etiopien.
Bostadsjätten, om det då var Familjebostäder eller HSB, hävdade den gången att de var fula, antennerna. Den som varit i Alby, i Tensta, i Rosengård eller för den delen i Bred-äng vet att det finns väsentligt större skönhetsfel i områdena: husen som bostadsjättarna äger.
Det gick inte vägen för bostadsjätten den gången, de fick avslag på att antennerna skulle vara så fula. Jag har för mig att ärendet var ganska långt upp i systemet, upp i de lite bredare korridorerna på typ över-hyresnämnden.
Man undrar ju varför, varifrån hyresjätten får detta plötsliga intresse för Albys skönhet.
Och nu har alltså antennerna varit på tapeten igen, de ska bort eftersom de är en säkerhetsrisk. De kan trilla lös, släppa i fästet, falla tjugo våningar rakt ner och krossa någon. Antagligen ett lekande barn.
Vän av statistik som jag är var jag in på SCB:s eminenta hemsida och försökte kolla upp saken, jag ville veta hur vanlig paraboldöden är: är det den tredje vanligaste dödsorsaken, den näst vanligaste - eller är det rent av parabolerna som dödar flest barn?
Jag hittade inget svar, jag hittade bara statistik över svenska barn, och de är ju inte där, i Alby, i Rosengård eller för den delen i Bred-äng. Jo, Maddes ungar, men de lever och har hälsan.
Svenska barn dör i väldigt hög utsträckning av drunkning, för den som undrar.
Jag jobbar uppe i Tromsö. De höga lönerna inom sjukvården i Norge är något av en myt - det är sant att man tjänar bättre, men inte mycket bättre, inte mer än att skillnaden äts upp av de höga priserna.
Skillnaden i timlön försvinner i kassan på Rimi, i baren på Blue Rock - och om man undviker att äta och dricka så försvinner den i alla fall när man köper snus på Narvesen.
Eller om man tankar bilen. Om man ringer med mobilen. Om man bor som en vettig människa.
Skillnaden i inkomst ligger i möjligheten till övertid, möjligheten att jobba mycket, att alltid jobba. Och skillnaden ligger i att den som alltid jobbar inte hänger på Blue Rock Bar, och i att den som jämt jobbar inte behöver bo som en vettig människa, allt hon behöver är en säng.
Massor med övertid och små utgifter, så tjänar man pengar i Norge. Jag hade bara varit här någon vecka innan jag kom på mig själv med att sitta halvdöd i soffan efter dubbla arbetspass och tio timmars övertid, att sitta med en trött öl i näven och svenska kanal 1 på teven. Det är allt jag orkar.
Och träffar jag grannarna undviker jag noga att dra illvilliga skämt om kämpetorskar eller guleböjar, jag säger inte ett ord om att unionen borde införas igen, jag kallar ingen norrman för lillebror.
Då ryker parabolen och kanal 1. Av säkerhetsskäl.
Det vet jag.

