Växthuseffekten naturlig men påskyndas av människan
Vi vet med säkerhet att förbränning av fossila bränslen och annan mänsklig verksamhet höjer halterna av växthusgaser. Det spär på den naturliga växthuseffekten. Vi har inte tid att vänta på entydiga bevis - vi måste lita på vår kunskap och agera nu, skriver Patrick Eriksson, miljöforskare vid Chalmers Tekniska högskola.
Vem är mest fanatisk, Olle Ljungbeck eller de klimattolkare han angriper (SFT 10/12)? Frågan är om inte Ljungbeck själv vinner denna kamp? Än värre är att det finns fler exempel på liknande kvasivetenskaplig argumentation med syftet att förkasta klimatfrågan. Angreppen brukar inrikta sig på svårigheten att i dag entydigt visa på en förändring av klimatet. Denna kritik är delvis befogad, men är inget tillfredsställande motbevis.
Men vad vet vi då i klimatfrågan? Svaret kan göras kort: vi påverkar klimatet, men ingen kan ännu med säkerhet säga hur det påverkar varken dagens eller morgondagens väder.
Tveksamheten i frågan beror delvis på vetenskapssamhället själv. 'Huvudbeviset' är att jordens medeltemperatur ökade med cirka 0,6 grader under 1900-talet. Problemet är att denna temperaturhöjning inte enkelt kan kopplas till utsläppen av växthusgaser.
En del av ökningen sägs också bero på förändringar hos solen. Istället borde man koncentrera argumentationen på vad man vet med bestämdhet, vilket är att användandet av fossila bränslen och annan mänsklig aktivitet höjer halterna av växthusgaser (koldioxid, metan och lustgas) i atmosfären och att denna förändring spär på jordens naturliga växthuseffekt.
I dessa frågor råder enighet inom forskarvärlden. Det kan nämnas att koldioxidhalten i atmosfären i dag är den högsta på minst 400 000 år (och troligen även på 20 miljoner år), denna ökning kan klart kopplas till människan och det är känt sedan mer än 100 år att koldioxid påverkar jordens värmestrålning. Ljungbecks påstående att 'forskare har totalt olika uppfattning' har ingen grund.
Svårigheterna börjar då man försöker komma vidare från dessa grundfakta. Klimatsystemet är oerhört komplext och våra kunskaper är bristfälliga. Huvudproblemet är att inverkan av växthusgaserna skapar förändringar som i sin tur påverkar klimatet. Uppskattningarna av den globala temperaturhöjningen vid en dubblering av koldioxidhalten varierar också åtminstone mellan 1,5 och 4,5 grader.
Man kan här göra en jämförelse med ozondebatten. Forskare slog larm redan på 1970-talet om risken med freoner, med enbart teoretiska modeller som grund. Kopplingen mellan freoner och nedbrytning av ozon i stratosfären är faktiskt mer komplex än sambandet mellan växthusgaser och jordens strålningsbalans, men politiker fattade då betydande beslut redan innan ozonhålet upptäcktes 1985. På samma sätt som att ozonhålet kommer att finnas kvar i många decennier fast användandet av freoner har sjunkit drastiskt, så kommer klimatförändringar finnas kvar under långa tider även om vi skulle stoppa alla utsläpp av växthusgaser. Därför kan vi inte vänta på helt entydiga tecken på klimatförändringar, vi måste våga lita på våra kunskaper och börja agera nu.
Olle Ljungbeck har rätt på en punkt och det är att förstörelsen av våra hav måste uppmärksammas mycket mer. Dock faller han här i samma grop som sina motståndare. Utspel som 'Östersjön kommer att dö' kan bara komma ifrån en fanatiker. Det finns inte heller någon poäng i att ställa klimatet mot övrig miljöförstörelse. Det är naivt att tro att engagemanget i våra hav automatiskt skulle öka om klimatfrågan kunde bordläggas.
Lågvattenmärket i Ljungbecks inlägg är åsikten att vi kan strunta i klimatfrågan eftersom 'Sveriges utsläpp motsvarar någon promille ...'. Med detta resonemang kommer vi absolut ingen vart. Det är väl inga problem att dumpa avfallet i havet på segelsemestern, vi är ju bara en liten familj. Bara det inte hamnar i Olles badvik, eller?