Karen flyttar med sin familj, maken Michel och två döttrar, till en by utanför Amsterdam. De vill bo lugnt efter många hektiska år i staden. Karen upplever först en stor tristess, saknar sitt gamla liv och har svårt att lära känna nya människor efter att vännerna från Amsterdam så småningom tröttnat på att hälsa på. Men så träffar hon genom barnens kamrater ett gäng med andra kvinnor i liknande situation, med små barn, fina hus, pengar och män som har framgångsrika karriärer. Kvinnorna startar, tillsammans med sina män, ett middagssällskap som lagar god mat och dricker gott vin tillsammans. Till att börja med en riktig idyll.

Men när en av männen i middagssällskapet, Evert, en kväll efter en flaska vodka tänder eld på sitt hus, när resten av familjen ligger och sover, och hans fru med nöd och näppe lyckas rädda sig själv och parets två barn ur lågorna, men mannen avlider, börjar det visa sig att idyllen är en chimär som döljer otrohet, ekonomisk brottslighet relationer som styrs affärsuppgörelser snarare än något annat. När sedan Karens väninna skadas svårt i vad som ser ut att vara en olyckshändelse upptäcker Karen att hon blir mer och mer ensam i jakten på sanningen.

Själva intrigen i sig är väl nog så otäck, men vad som skrämmer mig mest är vad berättelsen säger om hur långt människor är beredda att gå för att skydda en livsstil, tjäna pengar, ha synbar kontroll och imponera på andra. Och hur värdelösa förhållanden det är möjligt att ha. Det är framförallt detta som gör boken bra. Den är skriven på ett realistiskt sätt och jag kan förstå att författaren Saskia Noort anses vara en av Nederländernas bästa författare av kriminalromaner. 'Middagssällskapet' är hennes andra roman och den nominerades till 'Guldsnaran', Nederländernas största deckarpris.