Suverän deckarkonst
Andra delen i Stieg Larssons Millenium-serie gör ingen deckarfantast besviken. Persongalleriet från förra boken återkommer, intrigen är tätare, och det finns en cliffhanger inför sista boken i trilogin i slutet av den här.
Journalisten Mikael Blomkvist på tidningen Millenium kontaktas av ett par, Dag Svensson och Mia Bergman, han journalist och hon forskare, som undersökt sexhandel mellan Östeuropa och Sverige. De är nu beredda att avslöja vad de vet i Millenium och nätet dras åt kring alla de torskar och hallickar som förekommer i deras material.
Samtidigt kommer den gudabenådade datahackern Lisbeth Salander, den unga kvinnan som hatar män som hatar kvinnor, hem efter en längre utlandsresa, ekonomiskt oberoende, och helt ointresserad av att återuppta kontakten med Blomkvist. Deras öden flätas dock åter samman när Dag Svensson och Mia Bergman hittas av Blomkvist, brutalt mördade, och Lisbeth Salander blir huvudmisstänkt för morden. Salander fortsätter nogsamt att undvika kontakt med Blomkvist, men till slut är det ändå bara han som kan hjälpa henne, om han hinner i tid.
Flickan som lekte med elden är liksom den tidigare Män som hatar kvinnor mycket välskriven av en journalist som är både en god stilist och researcher. Larsson har dessutom förmågan att göra sina karaktärer intressanta på ett sätt man sällan ser i svensk kriminallitteratur. Om man vill göra en invändning skulle det möjligen vara att de goda är så goda, och de onda så onda. Annars känns både personer och deras inbördes relationer liksom naturliga. Det är också spännande att före detta boxaren Paolo Roberto gör ett inhopp som karaktär i boken, det förstärker intrycket av att historien skulle vara verklighetsbaserad. Om den är det skulle jag vilja träffa Lisbeth Salander.
Flickan som lekte med elden
Författare: Stieg Larsson
Förlag: Norstedts