I Svart stig har Rebecka Martinsson precis, nätt och jämnt, hämtat sig efter sitt sammanbrott, flyttat tillbaka till Kiruna, till sin farmors hus i Kurravaara, och börjat arbeta som åklagare. Hon engageras poliserna för att hjälpa till med bakgrundsundersökningar i fallet med den mördade kvinnan. Det gör hon skickligt, kämpande mot ångsten som ständigt lurpassar på henne.

Storfinansen och den internationella brottsligheten kommer till Kiruna. Det kan tyckas komplicerat för poliserna, men i samarbete med Rebecka Martinsson följer de ett slingrande spår mot gåtans lösning. Samtidigt lever de sina vanliga liv med barn och katter. Åsa Larsson skriver kriminalromaner där själva brottet och utredningen av det förvisso är intressanta, men där detta inslag egentligen inte hade behövts. Karaktärerna i berättelsen har egna fascinerande historier och öden, brottet är bara det som för dem samman. Persongalleriet är stort och man får möta och lära känna de viktiga personerna i omsorgsfulla bakgrundsberättelser. I Svart stig förekommer den mycket spännande Ester, affärsmannen Mauri Kallis 15-åriga halvsyster, med indiskt utseende, samisk bakgrund, en fantastisk konstnärsbegåvning och en förmåga att se människors historia, deras framtid. Om detta är en ovanlig roman för genren, är slutet det kanske mest oväntade, för alla utom Ester Kallis.

Åsa Larsson är själv jurist och uppvuxen i Kiruna, och beskriver en kultur och miljö hon känner väl. För mig som sörlänning framstår de samiska och finska inslagen som exotiska och gör boken extra bra.