Konflikt med flera sidor
I början av november tog Sri Lankas president Chandrika över tre viktiga ministerposter och skickade ut militären i huvudstaden Colombo. Kumaratunga är med i oppositionen, och det verkade som att freds-processen som hittills drivits av premiärministern kanske var i fara.
Presidenten, premiärministern och gerillan har alla lovat att hålla vapenvilan, men krisen var en viktig påminnelse om hur flera olika konflikter har gjort att det blivit inbördeskrig i Sri Lanka.
Man säger ofta att kriget är en etnisk konflikt mellan en regering där de flesta är singaleser och en gerilla som kämpar för självständighet för den tamilska minoriteten.
Vid förhandlingsbordet sitter representanter för de här två sidorna. Men det finns många andra viktiga parter och många fler konflikter som man måste lösa.
Kampen mellan de två största politiska partierna i Sri Lanka har pågått sedan strax efter självständigheten 1948. Det är inte en etnisk konflikt. Singaleser dominerar båda partierna. De har inte några ideologiska skillnader heller. Båda partierna vill i dag ha marknadsliberalisering.
Det handlar mer om en kamp om makt och resurser.
Man har ofta sagt att Sri Lankas demokratiska system är en förebild bland länder i tredje världen. Men det politiska systemet ger politiker stort utrymme att göra vad de vill med landets resurser. Ministrar, parlamentsledamöter och lokala politiker har makt att fördela stora summor pengar, se till att vägbyggen hamnar i områden där de har stöd, och dela ut jobb och bostäder till familj och vänner. Mycket står på spel när det är val.
Valkampanjer och röstning har ofta varit våldsamma och klyftan mellan de politiska partierna är stor, inte bara i toppolitiken, utan långt ut i byarna. Politiken i Sri Lanka har blivit mer komplicerad de senaste åren. Det beror på att ett parti har regeringsmakten medan presidenten kommer från ett annat parti.
Fredsprocessen har regeringen drivit medan presidenten har fått mindre makt. Presidenten och premiärministern är också personliga rivaler. Man kan tycka att presidentens övertagande av de viktiga ministerposterna var en maktuppvisning, ett sätt att ta tillbaka kontrollen och visa att regeringen måste bry sig om henne i freds- processen. Men hon spelade också på en oro hos många singaleser, som anser att regeringen gett för mycket till LTTE, och som är rädda för att gerillan upprustar, bryter mot vapenvilan och kan röra sig fritt i regeringskontrollerat område.
Ledarskribenter, frivilligorganisationer och intellektuella ropar nu efter försoning och samarbete mellan president och premiärminister för att rädda freds-processen och landets ekonomi. På andra sidan av förhandlingsbordet finns en minst lika komplicerad situation. LTTE säger att man är det tamilska folkets enda riktiga representant. Men det är inte riktigt sant heller. Försoning och tolerans mellan LTTE och andra tamilska grupper verkar i dag långt borta. Men det kommer att bli nödvändigt för en stabil fred. Konflikten mellan LTTE och de muslimer som bor i tamilska områden gör situationen ännu svårare. Vad man gör med de här konflikterna kommer att påverka Sri Lankas svåra väg till fred.
Camilla Orjuela
Fredsforskare Göteborgs Universitet
FAKTA:
Sri Lanka
o 1948 bildade man staten Sri Lanka
o Sri Lanka består av 74 procent singaleser och 18 procent tamiler.
o Singaleserna dominerar språkligt, religiöst och kulturellt.
o Den tamilska gerillan LTTE startade inbördeskriget 1983 efter att ha försökt driva sin sak politiskt utan framgång. De kämpar nu för självstyre i norra och östra Sri Lanka.
o Regeringsbytet 2001 gjorde fredsprocessen möjlig.