Efter fyra år av vapenvila är kriget tillbaka i Sri Lanka med full kraft. Ungefär 3 700 människor - många av dem civila - dödades under förra året, vilket gör 2006 till ett av de våldsammaste i Sri Lankas historia. Just nu beräknas 72 000 flyktingar i 50 flyktingläger i Batticaloa-distriktet lida akut brist på mat, bostäder, dricksvatten och sanitära faciliteter.

Osäkerheten är stor bland tamilska flyktingar i en skola i staden Batticaloa stad. På flykt från Muttur längre norrut har de funnit ett allt annat än säkert och bekvämt härbärge. Lektionssalarna har hjälpligt avdelats med tygstycken för att ge tillstymmelse till privatliv. De nya anti-terroristlagarna som nyligen återinförts i landet och som ger polis och militär befogenheter att fängsla terrormisstänkta på obestämd tid oroar, och politiska uttalanden är man försiktiga med.
- Vi är rädda att röra oss för mycket ute, berättar en ung man.
- De vill leva, svarar en högstadielärare enkelt på frågan ifall hans elever diskuterar den försämrade situationen.
Kriget drar upp tydliga gränser mellan vän och fiende och tvingar in folk på olika sidor. Men framför allt tvingar det folk till tystnad. Den militära närvaron är påtaglig i Batticaloa stad. Tungt väpnade soldater står utposterade med jämna mellanrum, stridsvagnar rullar längs affärsgatorna, och överallt syns graffiti med bokstäverna TMVP. Förkortningen står för det parti som bildats av Karuna, en tidigare ledare för LTTE-rebellerna, som sedan 2004 anför en LTTE-kritisk utbrytargrupp i östra Sri Lanka.
I och med Karunas avhopp har regeringen hittat ett redskap för att försvaga LTTE. Det är Karunagruppen som många Batticaloabor syftar på när de påtalar att 'miljön blivit förorenad', ett försiktigt uttryck för hur utpressning, försvinnanden och tvångsrekrytering av barn blivit en del av vardagen.
- Jag kan aldrig vara säker på om jag kommer levande hem på kvällen, konstaterar en man som jobbar för en biståndsorganisation.
Många som har möjlighet lämnar Batticaloa. Ungdomar gifter sig allt längre ner i åldrarna, i hopp om att det ska hjälpa dem att undgå tvångsrekrytering.
De allra flesta civila har dock små möjligheter att skydda sig eller fly. I Vakarai, norr om Batticaloa stad, pågår en humanitär katastrof. Området är gerillakontrollerat och regeringen satsar offensivt på att vinna detta strategiska kustområde i kampen om östra Sri Lanka. Medan norra delen av ön är i stort sett helt tamilsk och till stora delar LTTE-kontrollerad, bor i östra provinsen en tredjedel vardera av landets tre största etniska grupper: tamiler, muslimer och singaleser. Nu ser regeringen möjligheter att minska LTTE:s inflytande i öst.

Det här är ett krig där båda sidor säger sig slåss för folkets bästa. LTTE hävdar att man skyddar folket mot statens uppenbara grymheter medan regeringsmilitären menar att offensiven handlar om att 'befria' tamilerna från LTTE:s kontroll. De senaste stridigheterna visar med all önskvärd tydlighet att omtanken om befolkningen bara är retorisk. LTTE använder sig av civila som mänskliga sköldar, medan regeringen urskillningslöst riktar bomber mot oskyldiga. Regeringen har hindrat hjälporganisationer från att komma in till de nödlidande i Vakarai, medan LTTE anklagas för att ha stoppat folk från att lämna det farliga området.
Att det råder krigstillstånd märks även tydligt i den allmänna debatten. Man ska vara patriotisk och kritiska röster tystas. Ett möte anordnat av den ledande fredsorganisationen National Peace Council för några veckor sedan attackerades och fredsaktivisterna anklagades för att vara separatister och LTTE-supportrar. Medlemmar i en singalesisk nationalistisk organisation och politiker från regeringspartiet stod bakom angreppen där några fredsaktivister skadades.
Detta är inte den enda gången som organisationer som verkar för en politisk lösning och maktdelning blivit angripna. 'Antingen är du med oss eller mot oss' är en krigslogik som gör det allt svårare att ställa sig utanför och föreslå fredliga lösningar.

Men det finns exempel på motstånd mot kriget. I Batticaloa stad finns Butterfly Garden som ett andningshål för barn med tuffa erfarenheter av tsunami och krig. En frizon för lek och kreativitet, 'motsatsen till militär träning', enligt Paul Hogan, en av parkens grundare. Kriget och dess skarpa uppdelning mellan vän och fiende, liksom tankarna på att dessa barn snart är gamla nog att kidnappas av LTTE eller Karunagruppen som barnsoldater, hålls utanför de färgglatt målade portarna. Sådana exempel på frizoner och motstånd, om än små, är viktigare än någonsin nu när kriget åter blivit vardag i Sri Lanka.