Trist läderlapp
Över Gotham City vilar tungsinnet. Föga förvånande eftersom regissören heter Christopher Nolan, mannen bakom pretentiöst thrillernonsens som Memento (2001) och Insomnia (2002).
Film
Titel: Batman Begins
Regi: Christopher Nolan
Distributör: Sandrew Metronome
Jag grämer mig verkligen över att Martin Scorsese hann före med sin Howard Hughes-biografi The Aviator (2003). Nolan hade nämligen ett liknande projekt på gång där Jim Carrey skulle gestaltat den excentriske magnaten. Men eftersom Scorsese var snabbare så skrinlade Nolan sina Hughes-planer och gav sig i kast med vår stackars Läderlapp istället. Det skulle han gett fan i! Visst, superlativen haglar över nya Batman-rullen och den trikåklädde brottsbekämparen analyseras till och med på Expressens kultursida. Men ungefär där någonstans tycker jag det börjar gå snett. Jag är inte intresserad av Läderlappens traumatiska barndomsupplevelser. Inte heller tycker jag Nolan och manusförfattaren David S Goyer har något som helst av intresse att tillföra dagens terroristdebatt. Filmens kvinnliga åklagare, spelad av Katie Holmes, är ganska påfrestande med sitt mumbojumbo om brottslingars roll i samhället. Nej, jag vill ha en Läderlapp med glimten i ögat! Christian Bale, mest känd som mordisk yuppie i American Psycho (2000), är stentrist i huvudrollen. Tror banne mig att det var mer liv i min barndoms lilla Batman-figur av plast. Han hade dessutom en cool Batmobil som sprutade eld.
Läderlappen, denna märkliga mix av Zorro och greve Dracula, skapades 1939 av serietecknaren Bob Kane (1915-1998). Fast Kane hävdade alltid att det var en viss Bill Fringer som betytt mest vid tillkomsten av Läderlappen. Något denne Fringer aldrig fick tillräckligt med uppskattning för. På vita duken dök Läderlappen upp under tidigt 40-tal i en serie lågbudgetfilmer. Han spelades först av Lewis Wilson men rollen övertogs av Robert Lowry. 1966 kom den populära TV-serien (samt långfilmen) med Adam West i titelrollen. Långt senare, närmare bestämt 1989, blev det storfilm (rejält påkostad sådan) av den maskerade superhjälten. Tim Burton regisserade och Michael Keaton var en helt ok Läderlapp. Men Jack Nicholson, som färgstarke boven Jokern stal hela showen. Burton och Keaton fortsatte med Batman - Återkomsten(1992). Val Kilmer dök upp i Joel Schumachers Batman Forever (1995) och 1997 var det George Clooneys tur att dra på sig Batman-sviden. Schumacher regisserade ännu en gång och många anser att Batman & Robin, som detta femte bidrag i serien hette, är sämst av filmerna. Men det är svårt att glömma Arnold Schwarzenegger som den ondskefulle mr Freeze. Läderlappen har förstås även förekommit i tecknad film, Batman Möter Mörkrets Hämnare (1993) är ett halvlyckat exempel.
Egentligen tycker jag Läderlappen är en rätt odräglig figur, son som han är till en av de rikaste pamparna i den fiktiva staden Gotham City. I Batman Begins får vi i tillbakablickar se hur den lille Bruce Wayne (Läderlappens riktiga namn) får bevittna hur föräldrarna rånmördas. Efter detta beslutar han sig för att bli brottets fiende nummer ett. Wayne skickas till en skum ninjaskola i Asien där han tränas i stridskonst. Hur han lärde sig flyga förtäljer dock inte historien.
Rollistan i nya Batman-filmen innehåller flera tunga namn. Men man ser på ansiktsuttrycken att Michael Caine, Morgan Freeman, Rutger Hauer, och Gary Oldman bara är där för att fylla på sina bankkonton. Tråkmånsen Liam Neeson är urtrist i storskurken Ducards roll och endast Cillian Murphy, som slipprige doktor Crane, förmår sätta lite sprutt på anrättningen. Nä, bara den mest inbitne Läderlappen-fantast behöver se den här filmen. Ni andra kan lugnt sysselsätta er med annat.