• Johan Hilton debuterar med boken No tears för Queers
Göteborgs Fria

Hiltons debut väcker eftertanke

Hatbrott, vad är det egentligen? Och varför hör vi så lite om dem? Johan Hilton har skrivit en bok om män, bögar och väldigt mycket våld. Han släpper oss nästan för nära. Eller släpar oss kanske man ska säga. Johan Hilton släpar oss till Matthew, Johan och Josefs mordplatser och tvingar oss att ta in vad som faktiskt hände på de där platserna.

Litteratur

No tears for queers

Författare: Johan Hilton

Förlag: Atlas

Det känns som om han hade behövt en megafon så att han med all sin kraft kunde skrika in i våra döva öron 'människor dödas för att de råkar stöta på fel kille.'

Och han har rätt. Vi har till och med ett ord för det. Hatbrott kallas det och används när någon hotas, misshandlas eller mördas enbart på grund av att de tillhör en viss grupp.

Sedan 2000 har de anmälda brotten mot homo-, bi- och transpersoner ökat med 76 procent. Det är siffror som tål att upprepas en gång till. På fem år har brotten mot homosexuella ökat med nästan tre fjärdedelar. Det är därför inte konstigt att Hilton tycker att det är dags att skaka om oss med några riktigt vidriga detaljer. För verkligheten bakom procenttalen är verkligen vidriga.

Johan Hilton själv är frilansjournalist och No tears for queers är hans debutbok. Den är uppbyggd som en reportagebok i tre delar och varje berättelse fördjupar sig i ett fall. Hilton besöker Katrineholm, Laramie i USA och Göteborg och följer alla trådar han hittar. Han lusläser förundersökningar och rättegångsprotokoll och bygger utifrån dessa upp kronologin i berättelserna.

Dessutom intervjuar han alla inblandade han hittar. Vi lär känna offren, gärningsmännen och de anhöriga och alla sätts i relation till samhället omkring dem.

Det är inte någon rolig bok att läsa. Man blir arg och ledsen, samtidigt som de finmejslade porträtten av gärningsmännen gör det omöjligt att dela in de inblandade i onda och goda. Man sitter kvar med en obehaglig känsla av att det här, det kan hända överallt.

Någonstans i boken spekulerar Hilton kring om han skrivit boken för att han inte vill vara en kokosnöt. En av de många som egentligen bryr sig, men som väljer att titta åt ett annat håll.

Liknelsen mellan svenskar och kokosnötter kommer in i boken från en desillusionerad amerikan: 'Ni har hårt skal, på ytan ser det ut som att ni skiter i era medmänniskor. Men när man väl tar sig igenom skalet, då är man verkligen igenom. Det är därför ni har lagar mot hatbrott /.../ Vi amerikaner, vi är däremot som persikor. Skalet är mjukt och medgörligt, men mitt i frukten finns en stenhård konservativ kärna.'

Enligt Johan Hilton räcker det inte att en gång för alla ha stiftat lagar mot hatbrott. Lagarna måste också användas och brott mot dessa måste leda till en allmän debatt. I de två svenska fallen Hilton granskat, har hatbrottsaspekten nästan helt kommit bort.

Liknelsen med kokosnötter var kanske både generaliserande och fånig, men att 76 procent fler anmälda brott mot homosexuella är något som borde diskuteras råder det knappast tvivel om.

Kanske blir det den här boken som sätter igång debatten.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Bakom kulisserna i USA:s politik

Det är ingen vacker bild av den amerikanska regeringen som Seymour Hersh målar upp. Under Vietnamkriget var han journalisten som avslöjade My Lai massakern. Nu ger han sig än en gång på myndigheterna i en svidande kritik av den amerikanska säkerhetspolitiken sedan 11 september.

Göteborgs Fria

En pusselbit av historien

Teater Trixter låter bakgrundsaktörerna spela huvudrollen. Fyra kvinnor deltar i föreställningen Splendour, vars rappa replikbyten skapar ett språkligt pussel, som varken följer kronologi eller språkgränser.

Göteborgs Fria

Värmande vinterkyssar

Vinterkyss träffar mitt i hjärtat. Frostig och kall tinar den långsamt upp inuti och smälter salt nerför kinderna. Så vacker, lågmäld och vardaglig, men ändå så sorglig att den berör djupt inne.

Göteborgs Fria

Tioåring i ny design

Det luktar målarfärg och allrent när man kommer in på teater Bhopa. Skådespelarna svabbar scengolvet som uppvärmning och hantverkarna lägger golv. Allt måste snart vara klart för den 11 mars är det dags för premiären av Design & Terrorism.

Göteborgs Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2025 Fria.Nu