Hiltons debut väcker eftertanke
Hatbrott, vad är det egentligen? Och varför hör vi så lite om dem? Johan Hilton har skrivit en bok om män, bögar och väldigt mycket våld. Han släpper oss nästan för nära. Eller släpar oss kanske man ska säga. Johan Hilton släpar oss till Matthew, Johan och Josefs mordplatser och tvingar oss att ta in vad som faktiskt hände på de där platserna.
Litteratur
No tears for queers
Författare: Johan Hilton
Förlag: Atlas
Det känns som om han hade behövt en megafon så att han med all sin kraft kunde skrika in i våra döva öron 'människor dödas för att de råkar stöta på fel kille.'
Och han har rätt. Vi har till och med ett ord för det. Hatbrott kallas det och används när någon hotas, misshandlas eller mördas enbart på grund av att de tillhör en viss grupp.
Sedan 2000 har de anmälda brotten mot homo-, bi- och transpersoner ökat med 76 procent. Det är siffror som tål att upprepas en gång till. På fem år har brotten mot homosexuella ökat med nästan tre fjärdedelar. Det är därför inte konstigt att Hilton tycker att det är dags att skaka om oss med några riktigt vidriga detaljer. För verkligheten bakom procenttalen är verkligen vidriga.
Johan Hilton själv är frilansjournalist och No tears for queers är hans debutbok. Den är uppbyggd som en reportagebok i tre delar och varje berättelse fördjupar sig i ett fall. Hilton besöker Katrineholm, Laramie i USA och Göteborg och följer alla trådar han hittar. Han lusläser förundersökningar och rättegångsprotokoll och bygger utifrån dessa upp kronologin i berättelserna.
Dessutom intervjuar han alla inblandade han hittar. Vi lär känna offren, gärningsmännen och de anhöriga och alla sätts i relation till samhället omkring dem.
Det är inte någon rolig bok att läsa. Man blir arg och ledsen, samtidigt som de finmejslade porträtten av gärningsmännen gör det omöjligt att dela in de inblandade i onda och goda. Man sitter kvar med en obehaglig känsla av att det här, det kan hända överallt.
Någonstans i boken spekulerar Hilton kring om han skrivit boken för att han inte vill vara en kokosnöt. En av de många som egentligen bryr sig, men som väljer att titta åt ett annat håll.
Liknelsen mellan svenskar och kokosnötter kommer in i boken från en desillusionerad amerikan: 'Ni har hårt skal, på ytan ser det ut som att ni skiter i era medmänniskor. Men när man väl tar sig igenom skalet, då är man verkligen igenom. Det är därför ni har lagar mot hatbrott /.../ Vi amerikaner, vi är däremot som persikor. Skalet är mjukt och medgörligt, men mitt i frukten finns en stenhård konservativ kärna.'
Enligt Johan Hilton räcker det inte att en gång för alla ha stiftat lagar mot hatbrott. Lagarna måste också användas och brott mot dessa måste leda till en allmän debatt. I de två svenska fallen Hilton granskat, har hatbrottsaspekten nästan helt kommit bort.
Liknelsen med kokosnötter var kanske både generaliserande och fånig, men att 76 procent fler anmälda brott mot homosexuella är något som borde diskuteras råder det knappast tvivel om.
Kanske blir det den här boken som sätter igång debatten.