Tioåring i ny design
Det luktar målarfärg och allrent när man kommer in på teater Bhopa. Skådespelarna svabbar scengolvet som uppvärmning och hantverkarna lägger golv. Allt måste snart vara klart för den 11 mars är det dags för premiären av Design & Terrorism.
Det är ett något uppseendeväckande namn som teater Bhopa har valt för sin jubileumsuppsättning. Design och Terrorism är fenomen som omedelbart verkar ha lite gemensamt.
- Ja, när folk ser de här två orden tillsammans ställer de många frågor. Ändå är det ord som står högt på vår dagordning just nu. Jag tycker att de beskriver vår samtid väldigt bra, säger Fredrik Egerstrand som regisserar föreställningen.
Med manus i handen sitter han uppflugen på en pall mitt i röran av sladdar, stegar, färgburkar och rekvisita. Teater Bhopa fyller 10 år och det firar de bland annat med en rejäl ombyggnad. Arbetet leds av designkollektivet Uglycute, vars idé är att göra något vackert av material som är ansedda som fula.
Regissörens inställning till design är dubbel.
-Man kan nästan säga att designen är vår stadsterorrism. Det finns många som inte kan se värdet på en sak förrän de har tittat under den och sett märket. Samtidigt handlar design ju också om form. Som Uglycute arbetar med design är det mer som konst.
Uppsättningen Design och Terrorism kommer att vara en blandning av många intryck. Dans, film, dikter och text i en spännande blandning och Nicolai Dunger som musiker.
Föreställningen handlar om rädsla. En rädsla som får oss att konsumera, men också en rädsla som vi konsumerar. Enligt Egerstrand är uppsättningen skapad utav frustration. Det finns så mycket man bör vara rädd för.Vi sätter lås och larm på våra hus för att skydda våra dyrbara hem. Samtidigt lever vi i någon sorts illusion av att trygghet är till salu.
Mitt på scenen, eller snarare i lokalen där föreställningen kommer att utspela sig, ligger människostora trasdockor. Dockorna är nerblodade och de ligger i en sorglig hög av armar och ben.
Gerd Karlsson, som är kostymör på teater Bhopa, sitter i sin lilla ateljé på teatern och syr på ännu en docka. Hon har varit med från starten för tio år sedan och har under 18 produktioner ställts inför diverse ovanliga uppgifter. De här dockorna ska tillverkas så att skådespelarna ska kunna dansa med dem.
- Jag syr dem av gamla trasor. När man använder lager av tyg på det här sättet ger det den rätta tyngden. Den första sydde jag hemma och hade tänkt ta med den på spårvagnen i en resväska. Men den fick inte plats så de fick komma och hämta mig med bil. Vi fick spänna fast dockan med säkerhetsbältet i framsätet. Det blev lite makabert.
När koreografen kommer slutar de två skådespelarna Pär Luttropp och Anna Wallander att svabba och börjar mjuka upp musklerna i en lekfull uppvärmning. Med smidiga rörelser och dansövningar rör de sig runt på det nysvabbade golvet. Det är ett vackert mörkt trägolv som kommit fram under dammet.
- Det är lite stressigt, men det är som det ska vara. Vi kommer att bli färdiga i tid, säger Fredrik Egerstrand.