De är båda aktiva i arbetet med att starta Förening för feministiska föräldrar, Foff, i Göteborg.

Hemma hos Mattias och Lena härskar lugnet denna förmiddag. Sonen Elis sover middag och Tove botaniserar bland hyllorna i köket.

Mattias berättar varför han tycker det är viktigt med ett feministiskt föräldraskap.

- Den viktigaste anledningen är att ge Elis större handlingsutrymme, att han inte ska behöva bli begränsad av sitt kön. Nu när Elis är liten, handlar det mest om att jag vill ta lika stor del av föräldraskapet som Lena. Det känns viktigt både för min egen och för Lenas skull. Hon ska inte behöva bli påtvingad en roll som den vårdande modern.

Erik och Mattias tycker att samhällets syn på pappaföräldrar är nedvärderande. Pappor borde inte ha möjligheten att välja eller välja bort föräldraskapet mer än mammor. Erik retar sig på särbehandlingen han får som pappaförälder, även den positiva.

- Jag tycker inte det är roligt längre att få den uppmärksamheten, jag blir bara irriterad. Varför förtjänar jag mer beröm än Toves andra förälder?

För Erik och Mattias handlar feministiskt föräldraskap mycket om att komma ifrån samhällets fokusering på kön. Erik vill strunta i vad som är tjejigt och killigt.

- Jag vill kunna göra en massa olika grejer med Tove. Jag vill inte tänka på om hon är en tjej eller kille.

I dag är det dock svårt att undgå uppdelningen mellan flicksaker och pojksaker, som till exempel kläder.

- Det finns en sån symbolik i färger, allt är uppdelat i flickfärger och pojkfärger. Det är väldigt tråkigt, säger Mattias.

Båda är medvetna om att flickor och pojkar ställs inför olika svårigheter. Flickor drabbas hårdare av sexualiseringen i samhället. Samtidigt är det lättare för flickor att överskrida könsrollerna än för pojkar, det ses inte som negativt att vara pojkflicka. En pojke får absolut inte vara flickig.

Mattias säger att det kommer att vara svårt att berätta för Elis hur samhället egentligen ser ut. Helst vill han slippa rollen som manlig förebild.

- Min dröm är att Elis inte ska tänka att det är någon skillnad mellan sina båda föräldrar, att han inte ska se oss som två olika sorter. Men jag inser ju att det inte kommer att vara så. Jag vill i alla fall hellre vara mer som en traditionell mamma än som en typisk pappa.

Både Mattias och Erik är oroliga för att barnen ska inlemmas i traditionella roller när de börjar förskolan. Därför vill båda sätta sina barn i förskolor som jobbar aktivt med jämställdhet.

Mattias är glad att Foff finns, främst för att träffa andra som tänker likadant.

- Jag behövde ett alternativt sammanhang där jag kunde få se på Elis uppväxt och mitt föräldraskap ur ett annat perspektiv än det som möter en överallt annars. Det var skönt när jag hörde talas om Foff i slutet av graviditeten. Just då tyckte jag att det kändes väldigt ensamt att vänta barn. Barnsamhället är galet och biologistiskt.

Erik säger att det känns skönt att försöka göra något åt hur snett det är i samhället för tjejer.

- Jag vill kunna se Tove i ögonen om tjugo år och säga: 'Jag gjorde vad jag kunde'.