Är prostituerades lidande en arbetsmiljöfråga?
Jag är synnerligen upprörd över ett uttalande en folkpartist gjorde i SVT den 15 februari. Mannen (för det var en sådan) hade varit med om att bevittna hur polisen hade sprängt en bordellhärva i Stockholm. När han skulle uttala sig om denna (med tårar i ögonen) berättade han hur fördjävlig arbetsmiljö de hade, hur tunna madrasserna var och att de inte hade en tv.
Hur man omöjligen kunde slappna av under sådana omständigheter! Jag kunde inte sluta undra om han menade männen som kom dit eller kvinnorna som hölls fångna där? Om han möjligtvis pratade om kvinnorna så undrar jag om det verkligen hade varit bättre om madrasserna varit tjockare eller om det fanns färre askkoppar överallt? En enda gång sa han något alls om verksamheten och tvånget och då inte med något som helst fördömande. Han framställde det hela snarast på något som kvinnorna själva hade valt.
Att behöva jobba gratis de första timmarna så att hallickarna kunde ta hela vinsten fram till en viss tid på dagen och först sedan kunna få behålla en viss del av pengarna framstod som en facklig angelägenhet.
Är det möjligt att er partimedlem har glömt att det är olagligt att gå till en prostituerad? Att på det viset uttala sig om trafficking (kvinnorna kom från baltländerna) får mig att undra om det hade varit lämpligare om mannen hade hållt tyst om sina fasansfulla syner på brottsplatsen.
Jag förväntar mig en ursäkt för det här finner jag oacceptabelt.
