Så var det dags för hovrätten att ta upp målet mot pingstpastorn Åke Green. En lång rad krönikörer och journalister har återigen tagit på sig sina suraste miner och politiskt korrekta glasögon. Dessa verkar hos många orsaka en begränsning av läsförmågan. En skrämmande sida av svensk media visas upp.

Vi får i regel höra att pastor Green kallat homosexuella för cancer-svulst. Genom att läsa rättens utskrift av predikan kan detta avfärdas direkt. Det Green har sagt är att han ser sexuella abnormiteter som en cancersvulst. Försöken att klarlägga sanningen bakom denna felcitering kan knappast ha undgått krönikörerna. Men sanningen passar inte när det ska tävlas i att visa avsky. Varför blundar man annars för att Green faktiskt understryker att han inte menar att alla homosexuella är pedofiler eller för den delen perversa?

Aftonbladet har i sammanhanget fokuserat på en extrem amerikansk pastor, som knappast företräder någon annan än sig själv. Detta ger intryck av en illa dold smutskastningskampanj. Försöken att koppla ihop Green med en extrem tokstolle visar på ett förakt för såväl läsarna som för de journalistiska ideal man säger sig arbeta efter. Tydligen går det bra att sprida riktigt extrem hatpropaganda, så länge det säljer lösnummer. Kanske kan vi inte förvänta oss mer av kvällstidningarna? Men även Dagens Nyheter påstår att Green hatar homosexuella och Göteborgs-Posten drar paralleller med Nazityskland.

Att de svenska medierna på så bred front låter sina egna värderingar styra rapporteringen är skrämmande. Att de under processens gång tar till medvetna förvrängningar och beräknande propagandistiska kopplingar borde göra oss läsare mörkrädda.

I strävan efter jämlikhet och politisk korrekthet får både tryck- och yttrandefrihet ge vika för en revisionistisk politisk tendens. Låt oss avskaffa allt obehagligt, alla icke önskvärda åsikter och kulturyttringar genom tiderna. Sådant kan sätta griller i huvudet på folk, vare sig det är Green, Mohammed eller Paulus. Shoot to kill! Tycka vad man vill om pastor Greens åsikter, en öppen debatt skiljer på sak och person. Man accepterar personen ifråga, trots åsiktsskillnader. Uppenbarligen gäller detta inte i Sverige i dag.

Journalisterna verkar i många fall ha övergivit sina ideal. I stället har de agerat som kampanjmakare och utnyttjat sin maktposition. Den som har åsikter vilka anses alltför obehagliga eller avvikande riskerar att bli korsfäst av den tredje statsmakten. I dag är det Åke Green som ska frihetsberövas av såväl media som myndigheter. I morgon kan det lika gärna vara RFSL.

Vill vi verkligen ha ett samhälle där journalistmassan och i sin tur myndigheterna bestämmer vilka åsikter som är tillåtna eller för farliga för oss medborgare?

En genomläsning av Greens predikan i sin helhet ger en intressant bild av mediebevakningen. Är predikan verkligen så hotfull, hatisk och hetsande som den utmålats? Eller är det så att media med hjälp av manipulativ argumentation och medveten felcitering förvrängt bilden för sin publik? Och vilka är i så fall är de grövsta hetsarna?

Att systematiskt välja ut delar ur en text är ett gammalt svartmålningsknep. Genom att läsa en text i sin helhet får man ofta en helt annan bild av innehållet. Här följer ett utdrag ur därför den avslutande delen av Åke Greens predikan.

'Vi får aldrig tänka att vissa människor på grund av sitt syndiga liv skulle hamna utanför nåden. Paulus säger om sig själv att han var den främste av alla syndare men att han mötte ett överflöd av nåd och barmhärtighet. Han säger också i 1Kor. 6:9-11 då han räknar upp otukt med andra synder att alla de uppräknade synderna kan man bli frälst ifrån inklusive otukt.

Vad dessa människor som lever under otuktens slaveri behöver är en överflödande nåd. Den finns... den gäller också dessa. Därför ska vi uppmuntra dessa som lever på detta sätt att se på nåden i Jesus Kristus. Vi kan inte fördöma personerna... det gjorde aldrig Jesus heller. Han visade alla han mötte djup respekt för den person de var'