Kvinnor straffas dubbelt
Kvinnor och oftast deras barn tvingas att leva med den oro och rädsla det innebär att leva på ständig flykt undan den misshandlande mannen, skriver Karin Jonegård.
Var femtonde minut misshandlas en kvinna i Sverige och varje år utsätts 120 000 kvinnor för våld och/eller hot om våld. Många av dessa kvinnor tvingas att bryta upp och leva på flykt från för detta män, pojkvänner, fäder med flera. Kvinnor som tvingas leva likt kriminella - ständigt på flykt - eftersom det svenska rättsväsendet är okapabelt att ge kvinnorna den säkerhet de behöver. Kvinnorna, och ofta deras barn, straffas dubbelt - först får de utstå misshandel/våldtäkt/hot för att sedan leva ett liv i ständig flykt. Ett liv som ständigt kan brytas upp - vilket skapar oro, ångest och rädsla såväl hos kvinnan men också hos de barn som ofta finns med på flykten. De är förlorarna - männen vinnarna. Männen som max får ett kort fängelsestraff eller böter för att sedan kunna leva sitt liv precis som vanligt.
När det gäller prostitution får kvinnor som polisen kommit i kontakt med i samband med tillslag mot koppleriverksamhet stanna så länge polisutredningen och rättegången pågår. Efter det avvisas de - ofta fångas de upp av den organiserade brottsligheten i hemlandet och tvingas bli prostituerade igen. Prostituerade är enligt svensk lag brottsoffer - återigen är det offret som får betala dubbelt, först som utnyttjad och sedan som avvisad. Männen som köper sex får korta fängelsestraff eller böter och kan fortsätta med sina liv som vanligt.
När det gäller våldtäkt visar statistiken att den största delen - 90 procent - av alla våldtäkter inte anmäls och bara en liten del av dem som väl anmäls leder till åtal. Återigen är det brottsoffret som får betala priset - först som våldtagen och sedan genom att inte bli trodd. Den våldtagna kvinnan är den som får leva med såren efter våldtäkten medan gärningensmännen får korta fängelsestraff eller böter - om de ens döms.
Det är uppenbart att det svenska samhället och rättsväsendet är helt inkapabelt att hantera kvinnovåldsproblematiken och att det är kvinnorna som hela tiden får betala det högsta priset.
Det är också uppenbart att det finns en genusordning i det svenska samhället, vilket innebär att männen alltid prioriteras - deras rättigheter att kunna röra sig fritt, i stället för att få en fotboja så att de inte kan komma nära kvinnan de misshandlat, prioriteras framför kvinnornas rätt till ett drägligt liv. Vem står egentligen på offrens sida?
