Jag har studerat reglerna kring äktenskap och registrerat partnerskap, och tycker att de är extremt fastlåsta i gamla normer och skulle behöva en rejäl revidering. Den mest uppenbara diskrimineringen är särskiljningen av homo- och heterosexuella. Heterofolket får gifta sig medan homosexuella par enbart kan ingå registrerat partnerskap, vilket varken har samma sociala eller juridiska status. De båda borde slås ihop och ha samma regler.

Jag tycker dock inte att de homosexuella ska tryckas in i äktenskapsbalken, utan snarare att äktenskapet ska ersättas av ett registrerat partnerskap. Äktenskapet är en gammal kulturell sedvänja inom kristendomen, två älskande personer lovar inför gud att evigt älska och ta hand om varandra. Sådant kan man få syssla med om man vill det, men det har väl ingenting med staten eller lagstiftningen att göra? I det moderna Sverige har kyrkan skilts från staten, och eftersom äktenskapet hör till kyrkan borde även äktenskapet skiljas från staten. Jag tror dock att lagen skulle kunna innehålla ett juridiskt stånd som ger dem som vill större möjlighet att skapa sig ett gemensamt hem och dela på ekonomi och sysslor.

Om det registrerade partnerskapet enbart blir ett juridiskt begrepp som ger vissa möjligheter för sammanlevande personer kanske man helt borde särskilja det från kärleksrelationen. Ofta är det ju två personer i en kärleksrelation som skapar ett varaktigt gemensamt hem, men skulle inte det kunna göras med till exempel en vän i stället? Det finns ingen naturlag som säger att människor måste vara kära för att vilja bo och leva tillsammans. Mer lämplig än registrerat partnerskap blir då någon form av registrerat samboskap, som enbart har en juridisk innebörd och inte behöver vara kopplat till någon speciell relation eller tro. Precis som äktenskapet är någonting som inte angår staten är människors syfte att vilja leva tillsammans något ytterst privat som inte behöver regleras av lagar.

Om kärlekskravet tas bort kan man också stryka en hel del begränsande regler, så att till exempel syskon eller barn/föräldrar också kan ingå i denna juridiska konstellation. Att man bara kan vara två i taget kan också strykas utan problem, varför skulle inte ett kollektiv eller annan grupp på fler än två kunna ingå registrerat samboskap?

I stort tror jag att man skulle kunna ta äktenskapsbalken eller sambolagen och göra en del småjusteringar för det jag tidigare nämnt. Registrerat samboskap borde man kunna ingå med vem som helst utan att begränsas av kön, relation, släktskap eller antal. Om man vill kan man gifta sig i kyrkan, men det är då bara en kulturell akt och inte juridiskt bindande.

Reglerna kring adoption, insemination och befruktning utanför kroppen borde också göras om. Varför måste man ingå i ett olikkönat par för att kunna ta hand om barn? Jag tror att vänner, syskon, samkönade par eller kärleksmässiga grupper på fler än två kan vara minst lika bra föräldrar som heterosexuella älskande i en tvåsamhetsrelation.

Argumentet från motståndare till homosexuella och andra normbrytande föräldrar brukar vara att barnen kommer att mobbas, men det beror enbart på inställningen till avvikelser. Det är intoleransen mot det ickenormativa beteendet som orsakar det utanförskap som till exempel homosexuella och deras barn kan känna, och denna intolerans förstärks av de nuvarande reglerna som förhindrar personer som inte lever enligt normen att skaffa barn. Fördomar och intolerans borde mötas med en föredömlig tolerans från samhället och mer normbrytande beteenden.

Fram för ett samhälle som inte låser fast gamla normer genom lagstiftning!