FRIA TIDNINGEN Det är numera få som förvånas över Sveriges aktiva del i den globala vapenindustrin, och försäljningar sker till många länder som antingen befinner sig i krig eller konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna: exempelvis USA, Saudiarabien, Pakistan och Thailands militärjunta. Att sälja till dem strider mot svensk lagstiftning och en eventuell försäljning av JAS 39 Gripen till Colombia skulle bevisa att det inte spelar någon roll vilken färg en svensk regering har i vapenfrågan: försäljningar sker i alla fall, till vem som helst som vill köpa.

Colombias vicepresident, Francisco Santos, anlände i tysthet till Sverige, i kölvattnet av ett spänt säkerhetspolitiskt läge i Latinamerika. Sedan det framkommit att den colombianska armén, med satellitstöd från CIA, bombat gerillaläger på ecuadorianskt territorium ställdes Ecuador, Colombia och Venezuela efter invecklat politiskt spel på randen till en regelrätt väpnad konflikt. Bakgrunden är inte enbart, som den colombianska staten vill göra gällande, FARC-gerillans fortsatt väpnade kamp mot staten. President Álvaro Uribe har utnyttjat konflikten som en förevändning för att trappa upp förföljelsen och misstänkliggörandet av så gott som varje systemkritiker i Colombia. Landet har fyra miljoner internflyktingar och staten och paramilitära grupper står för 75 procent av allt politiskt våld. En fredlig manifestation mot det politiska våldet i Colombia den 6 mars i år ledde till flera politiska mord och upptrappad förföljelse av systemkritiska röster. Det är bara det senaste i en ändlös rad av bevis på att den politiska friheten i Colombia inte är så stor som den colombianska regeringens företrädare försöker göra gällande. År efter år finns namn från studentrörelser, bonderörelser, fackförbund och vänsterorganisationer med på människorättsorganisationernas dödsstatistik.

Utrikesminister Carl Bildt vet hur världen ser ut, åtminstone den världsbild som globala högerlobbyister med intressen i olje- och vapenindustrin målar upp. Men när han inte vill lämna några kommentarer beträffande den colombianske vicepresidentens möte med näringsminister Maud Olofsson bör det ses som ett tecken på att information kring försäljningen till Colombia inte var mogen att nå allmänhetens ljus.
Försäljningen har ännu inte nått det stadium där statsmän kan skylla ifrån sig och påstå att försäljningen inte kan förhindras, vilket ger sociala rörelser, frivilligorganisationer och Latinamerikakännare möjlighet och tid att förklara vad en försäljning till Colombia i praktiken skulle innebära, både för Sveriges politiska trovärdighet och för Colombias civilbefolkning, som majoriteten av militärens vapensystem riktar sig mot.
Statsistiken över politisk repression regisserad av staten ökar årligen i Colombia, samtidigt som västs intressen fördjupas. I takt med att Latinamerikas länder sluter kontinentala handelsavtal blir EU:s och USA:s trogna allierade allt färre. Colombia är ett av få länder som i väst betraktas som 'demokratiskt' fast med 'interna stridigheter'. Colombianska statens PR-kampanj fungerar sannerligen; välkammade och polerade statsmän med de rätta orden på tungan flirtar med ett väst som faller för president Uribes bild av verkligheten. Det colombianska folket behöver biståndspengar till fler skolor, fler initiativ till en landsbygd som i stort är bortglömd och ignorerad. Kritik måste snarast riktas mot statsapparaten som så uppenbart och dokumenterat inte fungerar. Men istället låtsas svenska staten som om det regnar och banar väg för ytterligare en vapentransport som kommer att användas i ett 'terroristkrig': i det här fallet främst mot Colombias civilbefolkning.

Vapenförsäljningar från Ryssland till Venezuela har fördömts av svenska opinionsbildande röster. Hugo Chávez lutar sig mot säkerhetspolitiska invändningar i försvar av vapenköpet. Samma ord används av ISP, Inspektionen för strategiska produkter, i försvar av en eventuell vapenförsäljning till Colombia: just säkerhetspolitiska syften å colombianska statens vägnar. Skulle en försäljning av svenskt krigsmateriel till Colombia bli verklighet finns det goda skäl att anklaga svenska staten för direkt inblandning i en av världens blodigaste konflikter. Och all prat om demokrati och mänskliga rättigheter blir bara luft.