Jag har ofta kritiserat Michael Moore för att tumma på sanningen, senast i Svenska Dagbladet inför premiären av Fahrenheit 9/11 (finns på www.johannorberg.net). Michael Kosinski hävdar att jag har fel och nämner två exempel.

Det första gäller filmen Bowling for Columbine, där Moore påstår att en orsak till dödsskjutningarna i Columbine kan ha varit att ungdomarna påverkades av att en lokal fabrik tillverkade 'massförstörelsevapen'. Men fabriken tillverkar endast raketer för satelliter.

Kosinskis försvar för Moore - hämtat från Moores hemsida - är att fabriken i Littleton en gång i tiden monterade delar av missiler till kärnvapen. Det är ett bestickande argument, om det inte vore för den lilla detaljen att det är 20 år fel. Poängen med Moores skildring är ju att fabriken tillverkar vapnen i dag ('These are weapons of mass destruction'). Den lögnen blir inte mer sann för att fabriken var delaktig i det för 20 år sedan.

Kosinskis andra exempel rör hur bin Ladins släktingar lämnade USA efter 11 september. Jag har kritiserat Moore för att han påstår att Bush lät dem flyga hem innan luftrummet öppnades, trots FBIs protester. I själva verket skedde det senare, under FBIs överinseende. Men Kosinski menar att Moore aldrig påstår att flygningen ägde rum före luftrummets öppnande. Han påpekar att Fahrenheit 9/11 konstaterar att de flög hem efter den 13 (dagen då flygtrafik började tillåtas).

Men i sin bok Dude, where"s my country skriver Moore att bin Ladins fick åka till Paris 'while thousands were stranded and could not fly'. I Fahrenheit 9/11 ger han samma bild. För det första är det givetvis vilseledande att säga att de flög 'efter den 13 september', när det skedde en hel vecka senare. För det andra nämner aldrig Moore att luftrummet öppnades den 13, utan ger tvärtom intrycket att ingen annan än bin Ladins fick flyga - inte ens Bush d ä eller Ricky Martin...

Richard Clarke, den starkt Bushkritiske före detta terrorexperten i Vita Huset, har förklarat att han godkände hemresan, att normala procedurer följdes och att beslutet aldrig ens nådde Bush. Moore bygger mycket av filmen på intervjuer med Clarke. Men inte i detta fall. Det beror på att Clarke antingen har rätt, och då har Moore fel, eller så ljuger Clarke, och då undergrävs hans trovärdighet även på alla de punkter där Moore använder honom.

Kosinski har rätt i att jag inte hade sett Fahrenheit 9/11 när jag skrev SvD-artikeln, eftersom distributören vägrade lämna ut presskopior. Det var därför jag inte skrev en recension, utan en kritik av Moores allmänna förvanskningar, och en kritik av de påståenden om 11 september som Moore redan hade framfört i sin senaste bok.

Som liberal delar jag mycket av kritiken mot USAs politik, till exempel gullandet med den saudiska diktaturen och den rättighetskränkande antiterrorlagstiftningen. Men kritik måste vara intellektuellt hederlig och baserad på fakta. Många inom vänstern bidrar till det. Men Michael Moores systematiskt ohederliga metoder gör mer skada än nytta för en sådan kritik.