Kommunen ska inte bilda politiker
Det är väldigt enkelt att som vänsterpartiet gör lägga ett förslag i Göteborgs kommunstyrelse om en genusutbildning för politiker, ett förslag som man vet får en hygglig medial uppmärksamhet. Men det är så mycket svårare att se förslagets konsekvenser och faktiskt säga nej, skriver Endrick Schubert och Kia Andreasson.
För vad är målet med en genusutbildning för alla Göteborgs förtroendevalda egentligen? Det borde rimligtvis innebära att alla partier är överens om hur utbildningen ska se ut och att den har som mål att ge alla förtroendevalda samma utgångspunkt och samma syn i jämställdhet och genusfrågor. Det kommer inte att ske. Vi har som politiska partier helt olika utgångspunkter när det gäller en rad värderingsfrågor. Genusfrågan och det feministiska perspektivet är mycket bra exempel på frågor som utgör en tydlig skiljelinje mellan borgerliga partier och socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Vi skulle vilja se den genusutbildning för förtroendevalda som vänsterpartiet kommer överens om med de borgerliga partierna i Göteborg. Kommer utbildningen exempelvis att ta upp förträffligheten med ett kommunalt vårdnadsbidrag?
Genom förslaget om en genusutbildning för politiker har vänsterpartiet tillsammans med de borgerliga partierna valt att lägga över ett stort och viktigt ansvar på kommunen, ett ansvar som vi menar bör ligga på partierna. Därmed undergräver man också partiernas betydelse för jämställdhetsdebatten. Om vi är beroende av att kommunen ska bilda oss förtroendevalda i ideologiska värdegrundsfrågor, har vi inte då kört över våra egna partiorganisationer och infört en helt ny princip? Är det inte då också upp till kommunen att utbilda oss förtroendevalda i teorier och värderingsfrågor som rör exempelvis klimatpolitik, marknadsekonomi eller för den delen klassanalys?
Före vänsterns avhopp från den politiska majoriteten i Göteborg var vi överens om grunderna i våra partiers jämställdhetsarbete. Vi är därför undrande över vänsterpartiets agerande när man vid flera tillfällen väljer att ty sig till de borgerliga partierna, samma partier som på regeringsnivå gör stora försämringar i vår välfärd och som ger dramatiska effekter ur jämställdhetssynpunkt, genom socialförsäkringssystemet, genom införande av vårdnadsbidrag på bekostnad av en utveckling av förskolorna och genom att som största personalpolitiska insats uppmuntra de kvinnor som arbetar inom hemtjänst och äldreboende att 'knoppas av' och starta eget företag. Vad har vänsterpartiet då uppnått i jämställdhetens namn?
Mellan åren 2000 till 2006 har vi exempelvis gemensamt prioriterat 120 miljoner kronor i lönepolitiska satsningar till kvinnor anställda inom Göteborgs Stad. Att vänsterpartiet ska ha drivit denna fråga själva utan resultat är en ren lögn. Däremot tror vi inte att centrala lönesatsningar kan lösa hela problemet med orättvisa löneskillnader.
Det är alltid väldigt enkelt att förespråka toppstyrning och öronmärkta pengar. Men om en jämställd lönepolitik ska bli verklighet måste kunskapen om genusfrågan genomsyra hela organisationen. Detta är vår politiska uppgift att säkra och den uppgiften har vi redan identifierat. Men inte genom att gå en politikerutbildning i genusfrågor i kommunal regi, utan genom vår politiska ideologi och magkänsla som grundar sig i ett partipolitiskt engagemang.
