Det kan verka självklart att stadens högsta ledning ska skaffa sig goda kunskaper om de skilda effekter som politiska beslut har för kvinnor och män. Tyvärr var det en hård kamp att få igenom förslaget eftersom socialdemokraterna och miljöpartiet var emot.
S och mp motiverar sitt motstånd mot en genusutbildning med att jämställdhet inte är en del av de övergripande styrfrågorna i Göteborgs Stad. Argumentet går stick i stäv med stadens jämställdhetspolicy där det uttryckligen står att 'jämställdhet ska vara integrerat i stadens styrsystem'.

Denna policy har de själva varit med om att ta fram. De skriver även i sin egen budget: 'jämställdhetsarbetet ska integreras inom alla politikens områden; i styrningen av organisationen, formuleringar av mål, verksamhetsplanering, uppföljning och i utvärdering'. Hur rimmar dessa formuleringar med att avslå en utbildning som syftar just till detta? Ett andra argument som s och mp använder för att säga nej till en genusutbildning är att de anser att genusfrågan har en för stark ideologisk förankring.
De vill därför att partierna själva ska sörja för sådana utbildningar. Vilka dessa ideologiska skiljelinjer är nämner de inte, och om man granskar de två partiernas strategidokument för feminism så är de förbluffande lika i sitt innehåll och vi finner inte något som vi som vänsterpartister har svårt att ställa upp bakom.

Utifrån vad vi nu skrivit så skulle man lätt kunna dra slutsatsen att sossar och miljöpartister struntar i jämställdhet. Men så är det inte. Sedan partikongressen 2001 blev feminismen en del av socialdemokraternas ideologi. Partiet har många aktiva och duktiga feminister i sitt parti och s-kvinnorna försöker att påverka partiet i rätt riktning. Miljöpartiet har även de många aktiva medlemmar som brinner för frågan, vilka har lyckats få in radikala skrivningar i olika partidokument. Till exempel står det i dokumentet Feminismen som grönt politiskt verktyg: 'genusanalys ska vara underlag för beslut och åtgärder', vilket är just det som vänsterpartiets förslag om genusutbildning syftar till.

Varför är det då så svårt att få igenom jämställdhetsreformer i kommunen? Exempel på förändringar för jämställdhet som vi i vänsterpartiet drev när vi satt i majoritet och som vi inte fick gehör för är höjda kvinnolöner, hårdare krav på bolagens jämställdhetsarbete, ekonomiska satsningar för att möjliggöra heltider inom äldreomsorgen och centrala medel för att stärka arbetet med jämställdhet i skolan.
Hur kommer det sig att två feministiska partier som s och mp säger nej till dessa förslag, och väljer att sänka skatten i stället?
Den tolkning som vi gör av situationen är att ledningarna i s och mp kör över både partiprogram och medlemmar. Tesen stärks av kritik som kommit fram från personer i respektive parti.
I GFT den 8/3 skriver kolumnisten och miljöpartisten László Gönczi om ett ökande demokratiskt underskott i mp. I Ny tid den 3/3 skriver socialdemokraternas jämställdhetsutskott i Göteborg om männens tystnad och frånvaro i partiets interna jämställdhetsdebatten.
Och alla känner vi till hur den socialdemokratiska kongressen bortmanövrerades av Göran Persson i frågan om individuell föräldraförsäkring. Så missnöjet finns uppenbarligen där och det är förståeligt.

Men vi tror inte att loppet är kört! Jämställdhet är en fråga där partierna till vänster kan samarbeta och verkligen göra framsteg. Ett vänstersamarbete kring jämställdhet är speciellt viktigt nu, när den borgerliga regeringen klubbar igenom förslag efter förslag som slår hårt mot kvinnor. Istället för att tjafsa om obefintliga skillnader i ideologi så måste vi tillsammans gå från ord till handling!
Just nu väntar vi på att ledningarna i s och mp ska börja lyssna på vad deras medlemmar vill, så att förändringsarbetet kan börja. Måtte det bara ske snart!