ReplikDen 26/1 skrev Ljubomir T. Devic en artikel som väl ska vara ett försvar av Belgrads hållning inför Kosovos självständighetsförklaring. Hans utläggning är en blandning av myter, dumheter – och rena oförskämdheter. Ibland är en enda mening alltihop på en gång, som när han hävdar att Carl Bildt och Richard Holbrooke skulle vara "marionetter" för någon onämnd storhet. Men det är tyvärr ett vanligt exempel på hur många serber tänker vid nationella motgångar som skylls på någon ondsint fiende som vill serberna illa.

Att hävda att albanerna egentligen är serber är lika korkat som att påstå att serberna är serbifierade albaner. Och Ahtisaaris förslag var inte en partsinlaga. Samma slutsatser drog den så kallade Kosovokommissionen, som bestod av en grupp internationella experter.Sanningen om Kosovo är att provinsen erövrades av serberna i Balkankriget 1912–1913. Det var aldrig tal om att åstadkomma något "samförstånd". Belgrad inledde omedelbart en fördrivnings- och utrotningspolitik, som med några avbrott pågick fram till 1999. Serbernas attityd till albaner kan bäst beskrivas i ett enda ord: förakt. Det är till och med så att föraktet har spillt över på kosovoserber. Det både Ahtisaari och Kosovokommissionen (liksom många andra) kommit fram till är att man inte kan begära av albanerna i Kosovo att de ska tvingas fortsätta leva under serbisk överhöghet.

Det finns många mörka inslag också i Sveriges historia, framför allt från tiden när Sverige var en stormakt och svenska soldater härjade i Europa. Men när Norge ville bryta sig loss från Sverige 1905 fick de göra det. Numera är vi goda grannar. Det borde Ljubomir T. Devic och Belgrad begrunda.