Lula har satt mycket på spel i skövlingsfrågan och de senaste minst sagt alarmerande skövlingsrapporterna är ett särskilt pinsamt och ytterst dräpande bakslag för regeringen då den strax före dem presenterade egna siffror som hävdade att skövlingen har sjunkit. Forskare och miljöorganisationer kritiserade de offentliga siffrorna och kallade dem faktaförvrängningar. De projekt och miljöriktlinjer som Lulas regering påstår sig ha sjösatt och investerat mycket statligt kapital i har med andra ord och av olika anledningar slagit fel eller helt ignorerats. Båda orsakerna är illa och säger en del om vilka intressen och portioner makt en president i Brasilien har.
Amazonas är den brasilianska ekonomins motor och tydligen väger de multinationella företagens ord och intressen mer än fagra miljölöften. Lula anser att skövlingen är helt nödvändig för landets fortlevnad - i sin nuvarande samhällsform - samtidigt som den förstör miljö, fördriver människor och utplånar ursprungskulturer. Rapporterna om det uppskruvade avverkningstempot försätter inte bara brasilianska staten utan även omvärlden i ett tydligt vägskäl, som borde stödja en organisering av Amazonas befolkning, arbetare, kulturer och idéer.

Många frågar sig om det är för sent för ett hållbart Amazonas. Klart är att intrycket av att brasilianska staten förlorat kontrollen över utvecklingen kräver drastiska och omedelbara förändringar. Invånarna i Amazonas måste befrias från sitt påtvingade deltagande i ett ohållbart ekonomiskt och politiskt spel. De måste en gång för alla tillåtas ha en röst, kunna påverka sin egen situation och bli kvitt konfiskeringen av sina jordar.
I de värst drabbade avverkningsregionerna lever man under lokala makthavares skrämsel om hot och våld. Lögnen om att skövlingen är nödvändig, skapar arbeten och ger byar välstånd, bankas in i invånarna. Det är emellertid lögn och en tragisk motsättning då dessa människor blir de första att offras när skövlingsfronten flyttar på sig. Insikten om vad som händer inne i regnskogen når inte dem som lever där. Statliga organ, polismyndigheter och företag anländer och berättar för invånarna hur verkligheten ser ut. Då en stark auktoritär samhällstradition och våldskultur lever kvar i Brasilien hörs ingen naturlig samhällskritik.

Amazonas måste räddas inifrån. Statliga initiativ sjösätts i dag uppifrån och av myndigheter med lång historia av utbredd korruption. Ett första steg är att upplysa om myndigheternas bakgrund och syften, nästa att lyssna och demokratiskt respektera amazonasinvånarnas vilja. Ursprungsstammars kränkta reservat måste respekteras och ekonomiska reformer, bland annat jordreformer, måste till. Staten måste börja konfiskera marker som företag och storgodsägare olagligt övertagit genom till exempel fördrivningar av familjer. Staten måste ta initiativet till att skapa ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart Amazonas. Miljösituationen är nu så alarmerande att det inte finns andra alternativ. Dessutom kommer den brasilianska och globala ekonomin rasa samman den dagen då Amazonas sista träd huggs ned.