Slutsatsen är att denna mekanism kan ha styrt mycket av de klimatförändringar vi haft de senaste tusen åren, att vi kunde haft istid nu, men är på väg in i en cykel med varmare klimat. Utifrån denna slutsats menar Franzén att människans koldioxidutsläpp kan ha varit positiva, då vi genom dem skulle ha undvikit en istid.
Lars Franzéns och hans kollegas forskning är intressant, men teserna är relativt nya och obeprövade, mekanismerna ännu inte helt kända. Att gå från detta och in i den glödheta klimatdebatten, med budskapet att koldioxidutsläppen kanske inte är farliga, verkar han ha gjort en aning för oförsiktigt.
Till att börja med så talar Franzén själv om att det är vanskligt att förutsäga framtida klimat. Är det ett argument att vi ska fortsätta påverka ett system som vi inte helt förstår?

Även om påverkan inte är enorm nu, så kan den komma att bli det. Vilket leder oss till nästa sak: Även om växthusgasutsläppen har varit positiva, vad säger att de fortsätter vara det? Om en knapp grads temperaturökning låtit oss undvika en istid, vad skulle de åtskilliga extra grader som vi kan höja världsmedeltemperaturen med kunna göra när vi går mot vad som naturligt skulle bli en mildare period?
Ett tredje skäl att vara försiktig, är att det handlar om mer än klimat. Luftens koldioxid står i jämvikt med karbonatsyror i havsvattnet, och ökad koldioxidhalt försurar därför haven. Denna effekt har redan kunnat mätas. Mot slutet av seklet kan havets pH ha störtdykit lägre än på miljoner år. Lågt pH innebär att den stora mängd havslevande organismer som behöver kalkskal får svårare att överleva, då syrorna bryter ner kalket.
Visst har det funnits perioder med högre koldioxidhalt. Men det bör noteras att då var solintensiteten lägre. Och dessutom så hade livet på jorden vant sig vid de förhållandena. Vem vill vara ansvarig för en kraftig klimatförändring på Jorden med argumentet 'lugna ner er, om 100 000 år så ska ni se att allt balanserats igen'?

Franzén kan ha menat att kasta in en brandfackla i debatten, men frågan är om den inte har lett debatten åt fel håll. Det är stor risk att detta leder mot nya tvivel och att nödvändiga reformer av världens energisystem skjuts upp.
Det är emot alla försiktighetsprinciper. Forskningen inom klimat bör absolut fortsätta, men med den kunskap vi har - eller inte har - nu, så finns det inga skäl att inte sträva mot kraftigt minskade CO2-utsläpp.