Jag hade tänkt rösta i söndags. Det vara bara det att min plånbok blev stulen för ett tag sen, och jag har inte hunnit ordna ett nytt leg. Letade efter, men hittade inte, passet. Men det viktigaste skälet var, att helt plötsligt, mitt i detta, kände jag att jag inte orkade.

Jag struntade i att rösta. Jag missade EMU-valet också, var fast utomlands. Så jag börjar väl bli en riktig valskolkare. Ska jag skämmas för det? Det kan väl beror på de egentliga skälen till att jag inte röstade. Var min känsla ett rent uttryck för lathet som termen 'soffliggare' antyder? Eller något annat?

Medieprofessor Stig Hadenius skriver i tisdagens DN att valskolkarna kanske inte alls är missnöjda. I stället menar han att vi tycker att valet är för komplicerat eller att EU inte är viktigt. Men detta stämmer inte in på mig.

Visst, valet har klart varit svårt att få grepp om. Bryssel ligger långt bort, och EU lider av barnsjukdomar samtidigt som dess varmaste förespråkare verkar tycka att de fixat till allt väldigt bra. Ingen verkar riktigt kunna förklara vad EUs nya grundlag innebär, eller om det ens kan kallas en grundlag. Media har misslyckats i sin belysning av sakfrågorna (enligt Stig Hadenius och många andra).

Mitt i allt detta står väljarna och ska ta sitt ansvar som medborgare i en demokrati, och ge en välgrundad röst på ett parti eller en person de gillar. Det är svårt, om än inte omöjligt.

I SVTs valundersökning angav klart mer än 50 procent av de röstande att de vill ha en folkomröstning om EUs så kallade grundlag. De stora, etablerade partierna vill inte det. Kanske inte så förvånande eftersom de ofta glömmer vilka de representerar. De ska trots allt representera våra åsikter. Gör de det? Egentligen? Svårt att veta.

Personligen vill jag absolut ha en omröstning. Den brittiske utrikesministern Jack Straw säger enligt tisdagens DN att väljarna har visat att de vill ha ett EU som bättre tillvaratar deras intressen. Jag tror att väljarna vill ha ett EU som tar reda på vad deras intressen är. Ett EU som ordnar världens och historiens största omröstning om hur vi ska leda våra länder och vad vi anser är viktigt. En omröstning som radar upp 10-15 frågor, ordentligt formulerade och välgenomtänkta, föregånget av minst ett års heta och genomgripande debatter i ämnet i alla media. En omröstning som kan ge EUs ledare det de behöver: en ordenlig inblick i vad deras uppdragsgivare, folket, vill.

Frågorna som skulle beröras i en sådan omröstning borde ha en viss undersökande karaktär. Man skulle kunna fråga:

Vill vi ha ett EU? Vill vi att EU som värdeunion ska utvidgas utanför Europas gränser? Vilka frågor tycker vi att EU helst ska syssla med? Vilka frågor anser vi inte att EU ska syssla med? Ska parlamentet ha större makt? Kommissionen?

Fick vi en sådan omröstning skulle jag ha sett till att ha ett leg långt innan utsatt datum. Jag skulle gå på debatter, söka information på nätet och läsa och titta på så många inslag i media som jag bara kunde. Jag skulle bjuda in släkt och vänner till en hejdundrande valvakefest, och vi skulle fira hela natten. Fira att vi till sist har blivit tillfrågade om vilket slags EU vi villl ha.

Så låt väljarna säga sitt. Vänta lite, vänta på oss, väljarna, folket. Låt oss få vårt sagt.Låt oss havärldens största folkomröstning.