Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan beklagade USA:s uttalanden om vad som av den turkiska makteliten betraktas som en statsangelägenhet.

Erdogan menade att detta kan komma att skada relationerna mellan Ankara och Washington, något Vita huset gärna vill undvika med tanke på Turkiets roll som allierad i kriget mot 'terrorismen'. Antalet militärbaser som USA hyr och kontrollerar i Turkiet finns det ingen säker statistik på, men landet utgör en viktig plattform för USA:s geopolitiska åtaganden och från södra Turkiet har den israeliska säkerhetstjänsten gått in och opererat i det kurddominerade norra Irak.
En annan anledning till den turkiska regeringens starka reaktion mot uttalandena gällande massmorden av armenier i början är dagens upptrappade krigföring mot kurder. Turkiet hoppas att världssamfundet ska fortsätta att blicka åt andra håll medan turkisk armé plöjer alltmer mark i Kurdistan, en region man vägrar släppa kontroll och inflytande över. USA:s president George W Bush var snabb med att deklarera sin ståndpunkt gällande utrikesutskottets uttalanden. Bush menar att Vita huset inte delar utrikesutskottets inställning till massakrerna av armenierna under första världskriget och att relationerna till Turkiet, i egenskap av militär och politisk allierad, under inga omständigheter får rubbas eller försvagas. Det vore förödande med tanke på USA:s förlorade inflytande över regionen och som språkrör för demokratisering av Mellanöstern.
Gällande Turkiets eventuella anslutning till EU har den turkiska administrationen sänt ut signaler om att ingenting får störa förhandlingsprocessen. Amnesty International och Human Rights Watch har samtidigt upprepat sin oro för att de uppgifter som talar för förbättrade villkor för oppositionella politiker, journalister och kurder bara är ett skyltfönster utåt. Frågan är hur pass hårt EU kan trycka på Turkiet för förbättringar av de mänskliga rättigheterna, och följdfrågan blir hur pass långt det intresset är berett att sträcka sig med tanke på Turkiets roll som förbundsförvant till USA.

Turkiets vågmästarroll i det geopolitiska läget saknar egentligen motstycke i dag. Å ena sidan symboliserar en bro i Istanbul steget mellan öst och väst, å andra sidan har den sittande regeringens göranden och låtanden stor inverkan på världspolitikens utveckling. För kurder är läget i dagsläget emellertid akut, den turkiska armén har trappat upp krigföringen mot kurdiska självständighetsförespråkare och använder sig av detta krav i sin politik gentemot väst. Dessa krav betalas med tystnad och bortvända blickar. Det är inte bara människor med humanitära krav som kräver en plats i dagens Turkiet, det gör även USA och EU. USA av militära och säkerhetspolitiska skäl, EU för att närma sig ett västliberaliserat Mellanöstern där broar mellan civilisationer inte byggs av kontakter och solidaritet, utan av handelskontrakt.