Ecuadors president Rafael Correa lär dra en lättnadens suck efter söndagens val till konstitutionsförsamlingen. Valet förutspåddes vara helt avgörande för Correas framtid: vänsterekonomen som rest hela sin politik kring en förespråkad förändring av konstitutionen, en reform som ska föra mer makt närmare befolkningen på bekostnad av maktminoriteten.
Vidare har Correa, som politiskt förklarat sig villig att liksom Venezuelas Hugo Chávez arbeta för en 2000-talets socialism, haft hög svansföring gentemot de traditionella maktskikten bestående av överklass och transnationella företag som gjort stora pengar på hög arbetslöshet, bristande demokrati och korruptionsskandaler.

Huruvida Ecuador vandrar mot en nationaliseringsvåg av naturresurser lär de kommande mandatåren utvisa. Correas första år som president har varit stormigt och upptaget av ekonomisk uppstädning efter tidigare presidenters och kuppmakares ämbetsperioder.
Som ledare har han även närmat sig handelsunionen Alba, där Kuba, Venezuela, Bolivia och Nicaragua redan ingår, och därutöver gjort klart för utländska företag att de har ögonen på sig.
Landet har haft enorma problem med försvunna skatteintäkter samtidigt som landets statsskuld till Världsbanken ändå har ökat. En statsskuld Correa i juli i år satte igång en statlig utredning kring, för att sondera legitimiteten i landets enorma skuldrabatter.

Rafael Correas väljarbas är liksom Chávez och Evo Morales i Bolivia de tidigare tillbaktryckta och utestängda: ursprungsbefolkningar och fattiga, främst kvinnor som i vissa delar av Latinamerika till långt in på 2000-talet fortfarande saknat rösträtt.
- Den här segern är frukten av miljoner händer och hjärtan som tidigare varit anonyma, kommenterade Correa själv valutgången i söndags.
Movimiento País" fick överväldigande majoritet i den nya konstitutionsförsamlingen.

På tre år har Ecuador haft lika många presidenter. Söndagens jordskredsseger lär ge Rafael Correa andrum och tid till vardaglig politik, vilket innebär ett möjliggörande av de samhällsreformer han talade om som presidentkandidat.
För oppositionen var valutgången ett hårt bakslag och de uppgifter om långtgående planer på att genom finansierat valfusk röja Correa från makten framstår som pinsamma bevis på vad makteliten är beredda till för att förhindra demokratiseringar i ett land som så länge saknat stabilitet och rättvisa.